Max födelsedagstårta
Det tog en stund och jag fick pilla lite, men hade en väldigt nöjd fyraårig här hemma så det var värt allt slit:)
Magen vecka 14
Bjuder på en magbild från igår. Stor, större, störs, Johanna! En nyfiken Tim är med på ett hörn;)
Alla genusgalningars våta dröm måste vara att föda en hermafrodit!?
Har skrivit det förut, fast på min facebook. Tänkte att det var något jag senare skulle ta upp i bloggen, och nu har jag ju blivit "aktiv" här inne igen och då passar det sig väl perfekt?!
Jag kan för allt i världen inte förstå varför barn ska ha könsneutrala namn för att ingen ska kunna ana dess kön?
VARFÖR? Jag hajar inte. Varför är det fult att ha ett namn som skvallrar om du är pojke eller flicka?
Vad är det för fel om flickor har "flickkläder" och pojkar har "pojkkläder" om de vill det..? VARFÖR ska du envisas med att kalla ditt barn "HEN" när den uppenbarligen är född med en snopp eller snippa och antagligen är väl medveten om vad som hänger och dinglar/eller inte gör det mellan de små knubbiga låren? Varför gör man könet till något förbjudet och fult? Kan inte förstå det. Snacka om att många av dessa barnen kommer få identitetskriser som äldre.
Vad sänder detta ut för signaler till barnen egentligen. "Barnen ska bli erbjudna att leka med ALLA leksaker och bära de kläder och färger som de VILL, inga begränsningar!". Men hur kommer det sig då att genusgalningars småflickor alltid har korta pottfrillor, kläder som faktiskt inte är speciellt fina och ALLTID är "tvärt emot"? Jag har ju svårt att tänka mig att flickorna till dessa morsor ALLTID väljer blått och pojkarna till dessa morsor ALLTID vill ha klänning och kjol..
Mina barn får ha på sig vad de vill. Nu handlar ju jag det mesta av kläderna och det blir ganska mycket "pojkkläder", men HEY, de är ju POJKAR. Min äldsta son ÄLSKAR klänningar. Han har gjort det ett bra tag nu. Och han brukar ha en klänning med sig till dagis som han gillar att ha på sig. I födelsedagspresent ska han få en törnrosaklänning och en barbiedocka, det är det han verkligen önskar sig, och har pratat om i flera månader nu. MEN jag har ju liksom inte lett in honom på dessa tankar för att jag vill ha mitt eget lilla genusharem här hemma. Det är så min son är just nu, och jag gillar läget och ger honom det som efterfrågas. Inga påtryckningar eller tvång eller "vägledning"..
Jag har så mycket mer att skriva egentligen om genusämnet, men nu mår jag illa och måste tyvärr avsluta. Såhär känner jag. Nu behöver fan inte hålla med men jag vet att jag har rätt. Haha!
Vecka 14
Är i vecka 14 nu, eller ja, snart 15 egentligen.
Ibland har jag svårt att ta in att vi faktiskt ska bli trebarnsföräldrar. Samtidigt som det känns ganska självklart. Jag längtar jättemycket efter rutinultraljudet. Jag vill så gärna se vad det är för någon lite krake som ligger däri. Är supernyfiken på kön, även om jag tror att jag vet att det är en grabb! Nyfiken i en strut, verkligen!!
BAKA!
Max fyller 4 år imorgon. På lördag är det kompiskalas och på söndag för familjen!
Jäklar i mig vad det ska bakas! En barbietårta som utlovat till prins och prinsesskalaset. Chokladbiskvier, cakepops, mina stickybuns, havrebollar, muffins med marängsmörkräm, sen någon typ av småkakor.. sen kanske något mer också.. får se. Ser fram emot baket ;)
Familjeliv.se
Det enda stället i världen där det fullkomligt svämmar över av präktiga prettomorsor klädda i ekologiska hemvirkade kläder som sitter klistrade framför datorerna och klankar ner på alla andra som inte har tygblöjor på sina barn och ammar till de blir 10 år. Efter de 10 åren görs ENDAST hemmagjord barnmat som ångkokas och inte kryddas, självklart är allt organiskt odlat och använder man mjölk i maten har man mjölkat en kofan själv på en ekologisk gård någon stans i ett lyckligt samhälle långt ifrån vad storstaden och allt vad avgaser heter.
MEN väljer du att inte ge ditt barn "det aaaallra bästa" d.v.s BRÖSTMJÖLK då är du per automatik världens sämsta tänkbara mamma och kanske borde du till och med få barnet omhändertaget så att det kan få komma till en kärleksfull familj där det är önskat, enda godtagbara anledningen till att INTE amma, det är om du amputerat båda brösten. För det spelar ingen roll om bröstvårtorna är så såriga att de bokstavligt talat lossnar, det spelar ingen ROLL att du inte fått sova mer än 1 timme i sträck på 2 månader, det spelar ingen roll om barnet inte går upp i vikt som det ska och du inte har tillräckligt med mjölk, du försöker inte tillräckligt och är LAT, det spelar ingen roll om du mår så psykiskt dåligt att självmord för stunden låter som ett ganska vettigt alternativ mot att leva, det spelar ingen roll om du får mjölkstockning och ligger med 41 graders feber 1 gång/vecka, det spelar ingen roll om du har inflammation i brösten, det SPELAR INGEN ROLL, du är värdelös och lat om du väljer bort amning, ja om du då inte amputerat bort BÅDA brösten, har du en patte kvar kan du förihelvete amma din lata jävel!
Gör din egen barnmat, har skrivit det innan men skriver det igen. Köper du hem mamma scans köttbullar så blir det avlivning. Ha fan inte sex, det har man bara när barn ska göras, oralsex är djävulens påfund och alla män är förresten förklädda svin. Otrogna är de också. Och slåss. Och hjälper inte till hemma. Hemmet måste lik förbannat vara jämställt, allt annat är otänkbart. Be gubbfan göra surdegsbröd på en gång för att få upp jämställdheten lite. Handla bara kläder på second hand!
En ful gammal emmaljunga eller Brio-vagn måste du också ha, allra helst från tidigt 90-tal och den får inte kostat mer än 150:-, jävlar om du köper en ny och dyr "märkesvagn", då är du egositisk och ytlig och misshandlar säkert ditt barn varje kväll. Lämnar du bort barnet till barnvakt innan det fyllt fem år så är du en jäkla egoist och har antagligen sabbat anknytningen med ditt barn och har för all framtid förstört henne/honom och han/hon kommer att växa upp och bli en psykopat och mörda folk och koka soppa på deras genitalier, just på grund av den där natten då du och din man valde att vara "barnlediga". Just det. kalla FAN inte FÖRSKOLA för DAGIS, för det heter det INTE. Sen MÅSTE ni anamma ordet "hen" och klä era pojkar i rosa och flickor i blått, helst ska inte barnen veta vilket kön det har. Alla flickor måste klippas i fula pottfrisyrer med en pannlugg som inte överskrider 1,7 cm, för HEN ska fan inte tro att HEN är söt för INSIDAN är det som räknas, på med en ful blå sparkdräkt från 70-talet så är förvandlingen total!
Lyder ni inte dessa regler, och tro mig, det här är bara ett fåtal, (det finns ungefär 700 "regler" till hur man ska vara), lyder ni inte all dessa då är ni värdelösa och förtjänar inte att kalla er mammor. Alla blir dömda, det spelar ingen roll om du egentligen inte vill eller försöker hålla dig borta, THEY ARE GONNA FIND YOU!
Varför är man egentligen där inne då? Ibland för att provocera och ibland för att bara snacka med andra förväntansfulla mammor (det finns några procent som inte tillhör prettogänget)
Behöver slippa må illa.nu
Jag skulle tycka att skulle vara SÅ himla skönt att inte må illa för någon dag. Dessutom har jag åkt på bihåleinflammation och går därför och nyser i tid och otid. Eller, nja, jag skriver nyser, men varje gång jag ska nysa så kommer det en kväljning samtidigt så det enda som händer är att jag gör ett utomjordiskt ljud ifrån mig och får hålla kr'kan nere strax efter, har liksom inte råd att kväljas för då kommer det upp överraskningar.
Bara för att jag redan gnäller så gnäller jag lite till, FAN vad min rygg gör ont, så fort jag ska böja mig och göra annat fysikst så känns det. GNÄLL gnäll gnäll. Johannas lilla gnälliga? det kanske vore ett nytt namn.
Max har ont i magen och ligger vit som ett spöke på soffan. En spyhink i högsta hugg. Håller tummarna för att han fick ont i magen av hamburgaren och inget annat..
Konstiga tankar
Jag är duktig på att överanalysera. Läste nyss en tråd på familjeliv som handlade om abort. Något som jag alltid varit "för", dock emot när det görs i sena veckor om det inte finns skäl till det såklart. Får man veta att barnet är svårt sjukt vid ett ultraljud i vecka 19 typ så har man ju inget val.
Hur som. Bara fastnade på en mening i den här tråden: "kan du ta hand om barnet så behåll, annars ta bort det"
"ta bort", som om det vore nåt skräp som fastnat på tröjan som man bara ska ta bort.. Det lät så enkelt och så lättvindigt.. Något som kommer att utvecklas till ett barn om man behåller det istället för att bara ta bort det. Folk pratar om det som om det bara är att gå till tandläkaren.. Som mamma själv kanske man tänker annorlunda. Man tänker på sina egna barn och drar paralleller utifrån sig själv.
Jag kommer aldrig att göra en abort. Har jag blivit gravid så har jag. Jag är vuxen och vet hur man blir gravid. Antagligen har vi inte skyddat oss tillräckligt bra om det blir en bulle i ugnen. Lyckligtvis har det aldrig skett oplanerat för oss.. Gravidmosig hjärna idag kanske.. Men ändå, abort är inget jag tycker att vuxna kvinnor ska ta så lätt på, det låter så fult.. Äh, skitsamma, jäkla svammel idag!
Sjukskriven av läkaren
Jodå det blev jag. Men hon sa att eftersom jag är så tidigt gången, vecka 14 imorrn så kommer jag få problem med försäkringskassan. Jag hoppas verkligen att hon har fel. Ringde FK och min handläggare ska ringa upp mig inom två dagar.. Hoppas på att få lite klartecken på en gång. Ett otroligt stort stressmoment det här :-/ blev sjukskriven för hyperemesis och bäckensmärta.
Sjukskrivning..
Den här graviditeten började ju aningens turbulent. En natt när jag var i vecka 7 vaknade jag upp av att jag kände att det var blött i sängen och på täcket. Trodde jag hade kissat på mig först, sen vaknade jag till och såg att det var blod, massor av blod.. Magen gjorde ont och krampade, gick upp på toan och det forsar mer blod. Jag var säker på att jag hade fått ett missfall. Inget kunde ju finnas kvar i magen nu, ont gjorde det också.
Åkte in till gynakuten direkt, trots att klockan var 02, tog en taxi, Erik fick vara hemma med barnen. Väl där fick jag komma in och bli undersökt direkt, och till min stora förvåning låg där ett litet frö, med pickande hjärta och allt såg bra ut. Jag hade en blödning i livmodern.. Var hemma två veckor från jobbet, blödde en hel del, jobbade en dag, blev heltidssjukskriven av en bra läkare som inte ville riskera min graviditet. Hade återbesök hos honom för drygt en vecka sen. Blödningen hade tillbakabildats/blött ut, och bebisen mådde kalas. I fredags förra veckan var vi på KUB, fick 1:20000! Och bebisen sprattlade på fint!
Men fortfarande mår jag väldigt, väldigt illa, kan inte ens hosta utan att kväljas, foglossning har jag fått också, igen.. Jobbade igår 5 timmar, för att iaf försöka. Men med det här illamåendet och spyan uppe i halsen och bäckenet nedre ryggen som värker och strålar ut i benen så kände jag att det helt enkelt inte kommer gå. Det är inte rätt mot jobbet eller mot mig. Idag ska jag till läkaren på mvc.. Är rädd att hon ska tycka att jag är fånig och vägra sjukskriva mig.. Och är rädd att inte bli godkänd av försäkringskassan.. Men men, kl 14:20 vet jag om jag klarar det första hindret. Jag vill inte behöva tjata, jag hoppas att hon tror på mig. Det var ingen lätt graviditet det här. Men väldigt önskad. Jag tror jag vet vad det gömmer sig för filur där inne, jag längtar tills vi får träffa honom.. För jag tror det är en liten lillebror:)
Min frånvaro
Har sina orsaker. På bilderna nedan så kan ni se vad jag drabbats av, helt frivilligt åter igen, men dygnet runt sjösjuka och fogar som redan knakar och ömmar. Vi längtar!:) Vi ska förhoppningsvis bli FEM i familjen i mars 2013!
Tuff dag idag med
BUÄH! Mår fruktansvärt vissa dagar. Livet är en berg-och dalbana, men jag försöker se saker positivt. Det ÄR väldigt mkt positivt som händer just nu, även om de senaste veckorna har varit kantade med oro och många tankar och obesvarade frågor. Till viss del börjar det nu ljusna och annat tar vid istället. Men det är så livet är. Inget allvarligt. Har en dålig dag bara. Psyket är inte vad det brukar vara om man säger så. Jag kämpar vidare och om ett tag när jag hämtat kidsen är det säkert redan då lite ljusare.
