Någon som vill köpa?

Har en svart Bugaboo Bee åkpåse i superskick om någon är intresserad? 500:-
(OBS, inte bugaboo bee+ utan den gamla vanliga..)


Har även en klarblå Bugaboo filt som är köpt från USA. Microfleece på ena sidan och vattenavvisande mjukt material på andra sidan. 250:-


Tuggummi

Kan ju skriva ett inlägg som inte är nattsvart också för omväxlings skull.
Illamåendet är sådär de flesta dagarna. Min illamåendemedicin hjälper ganska bra (tror jag) och jag har hittat ett annat knep. Tugga tuggummi! Tuggummin med stark smak, typ stimorol tycker jag om. Då mår jag bättre. Enda nackdelen är att jag får lite huvudvärk efter en dags snaskande, men det tar jag hellre än att må apilla!
Magen växer iaf så det knakar och på lördag går jag in i vecka 17. Den 18:e oktober är det dags för rutinultraljud. Det längtar vi massor efter, även om man såklart alltid är nervös innan.


Bild på "lilla" magen i vecka 15


Tiden läker inte alla sår

Folk frågar, "hur mår du då?", men känns inte som att nån är beredd på ett ärligt svar. Därför är det ingen som får något heller.
3,5 månader har gått. Ja men allt är skiiiitbra, verkligen!!! Jag hade en pappa i 25 år, 5 månader och 4 dagar, min pappa dog, men nu efter 3,5 månader är allt SKITBRA! Idiot!

Ibland tycker jag att det är skönt att höra om andra som går på om deras jävla småbagateller i livet, som om det var det viktigaste i världen för mig också, ibland blir jag bara förbannad att folk ens orkar slösa ens tid på problem som dom tydligen satt sig i själva och skulle kunna slita sig fria ifrån om dom ville det.
Jag kan inte komma ifrån det som hänt mig. Hur mycket jag än försöker, vill och önskar så går det inte. Faktum kvarstår, min pappa är död, han dog den 14:e juni i år och det kan ingen ta tillbaka eller göra bättre.

Det sägs att tiden läker alla sår, vilket alla verkar tro stenhårt på, jag tror inte på det. Tiden läker inga sår alls förutom fysiska sår, ett uppskrapat knä eller ett skärsår i fingret.
Mitt sår läks inte av tiden. Om 10 år kommer jag fortfarande inte att ha en pappa, han kommer fortfarande att saknas i mitt liv, jag kommer fortfarande komma ihåg den sista kontakten jag fick med honom på sjukhuset och en ensam tår sakta trillade ner för hans kind.. han kunde inte prata, inte röra sig, men han var där, han såg mig och han svarade mig med sin blick, jag tittade rakt in i hans ljusblå ögon..
Jag kommer aldrig att glömma, det kommer aldrig att bli bra.
Men jag vet att det gör lite mindre ont vissa dagar, och med tiden så kommer dom dagarna att bli lite flera och de jobbiga dagarna lite färre, men inte fan betyder det att ALLT kommer att kännas okej igen bara för det. Det är fel att pappa dog. Så jävla fel och det kommer det alltid att vara.

Hyperemesis gravidarum

Googla det och få veta mer om mitt fysiska tillstånd som gör att jag fått ligga inne på sjukan 3 dygn m dropp.

Mitt psykiska tillstånd? Sorg. Glädje. Lycka. Beslutsamhet. Hopplöshet. Hjälplöshet. Bitterhet. Tacksamhet. Vilja. Styrka. Jag saknar min pappa. Hemskt mycket. Finns liksom inga ord, det är därför jag inte skriver, det och min hyperemesis. Jag vet inte vad jag ska skriva. Allt jag känner vill jag dela med de jag håller närmst, inte alltid jag gör det, glädjen i livet såklart, men sorgen behåller man mycket för sig själv. Får se om bloggviljan kommer tillbaka någon gång. Just nu så tackar jag för mig.

RSS 2.0