Utomhusdag!

Idag var jag och Max i Rådis med Malin och hennes små gullungar Elina och Thiago!
Max åkte pulka sjäv i stora backen och vi var och tittade på djuren som stod ute i kylan och var sällskapssjuka. Max samtalade med "bocken bruse" och ville absolut inte klappa någon av åsnorna. Väl hemma så käkade vi makaroner och köttbullar för ett helt fotbollslag och som resulterade i att Max tokdäckade och somnade direkt efter. Lillefis! Då passade jag på att leta efter syskonvagnar på blocket. Herregud vilka överpriser vissa ska ha för en gammal skruttig och solblekt vagn. HAH, man är väl inte dum heller!






 


Natten till julafton kom min pappa till mig

..kom på det nu, när jag läste en blogg, en blogg en kamp för livet, tyvärr tog det livet slut igår efter en orättvis kamp som inte gick att vinna, precis som min pappas kamp. Mina tankar finns hos dig L.

Jag kom iaf på att jag hade en dröm, natten till julafton. Jag skulle föda bebisen som ligger i min mage. Jag låg inne i förlossningssalen. Då hör jag min pappa utanför dörren, han vill in, han avskyr läkare och bankade på dörren och jag hör hans röst ryta något ute i korridoren. Han skulle se så att jag var okej. Dörren rivs upp och jag väcks av Max som är nyvaken.
Jag ville somna om och drömma vidare så jag fick träffa min pappa, kanske var det en julhälsning, vem vet. på juldagen skulle pappa ringt och önskat "gooood fortsättning"

Tänker väldigt ofta på honom, fortfarande. Det är fortfarande jobbigt och ibland vill jag gråta och skrika för att jag är så in i helvetes lessen att jag aldrig kommer få se honom igen, aldrig höra hans röst när han gormar "hallåååå" när man kommer hem till honom. Ofta känns det som om det aldrig har hänt, och när jag kommer på att pappa är död går luften ur mig ett slag, sen kommer jag också på att han varit död i ett par månader, men det är inte mer okej för det.

Saknaden. Den gör så ont. Det är en obeskrivlig känsla. En liten klump i magen som jag inte vet om den någonsin kommer att försvinna. Jag har svårt att gå till pappas grav. Önskar att jag inte hade det men det blir så verkligt då, där framför korset ligger min pappa, kremerad och nergrävd i den blå urnan av bark som vi syskon valt ut till pappa. Blå som havet. Pappa som var gammal sjöman och född i finlands skärgård.

Ibland tänker jag på pappas plånbok. Den som ligger hemma hos min bror, undanstoppad. I den så finns mitt mobilnummer uppskrivet några gånger, och en nyuttagen hundralapp som han tagit ut dagen innan han fick den där jävla stroken som blev hans död. Han hade inte räknat med att dö. Tänk om han kunde ringt och sagt att han hade förkänningar om vi bara hade vetat. Var det det som han tänkte berätta när han ringde mig någon dag innan och lät så nere? Jag frågade inte om det var något. "Okej vi säger så, hej då" sa pappa, "puss o kram" sa jag och vi la på. Nästa gång jag pratade med honom låg han inne på akuten med lillsyrran med och hade fått stroken och lät rädd. Min pappa rädd.. aldrig hänt förut.

Jag saknar dig pappa! Jag hoppas verkligen att du är på något bra ställe där det är fin utsikt över öppet vatten, kanske har du en liten båt...? Puss o kram..


78

78

Lugn jul

Julaftonen firades hos mina svärföräldrar, vi sov där i två nätter. Max höll på att bli ihälskrämd av farfar som var tomte och gick i över en dag och ville ha bekräftat att tomten inte skulle komma tillbaka.
Massa fina julklappar har vi fått allihopa.
Bästa av allt: Jag fick en Kitchen Aid, EN ROSA! Min man är nog fan den bästa! :) Älskar dig Erik! ♥ Ikväll har jag bakat Leilas brownie med fudgeglasyr med den, fick även Leilas nya bok "One more slice"
Juldagen åkte vi hem, firade jul med min familj, mina bröder, min mamma och ena lillesyrran. Max fick fina julklappar av allihopa då också, och även lillebror fick en mjukis-Ior av sin mormor som jag tro längtar efter att få hålla lite bebis :)

En bild på min fina lilla älsklingspryl :-D




BEBIS!!!!

Igår kom datumet för vårat planerade kejsarsnitt! Den 15:e mars blir det bebis för oss!!!!! Känns lite surrealistiskt, att få ett datum för när ens barn ska födas. Men den 15:e mars är väl en fin födelsedag? Längtar! 83 dagar kvar, 11 veckor och 6 dagar sen ses vi "lillebjoo"!

SOCIAL!

Idag har både jag och Max fått vara sociala. Max mår så mycket bättre nu, eller ja, han är frisk men äter ännu medicin i några dagar till. Så vi tog oss ur våran karantän! SÅ SKÖNT! Sen om de kunde lära sig att ploga och skotta här i kommunen så skulle ju dagen varit ännu bättre ;)
Vi tog bussen ner i snöyran till Malin tillsammans med Linda!
Max fick leka med sina små tjejkompisar och jag, Linda och Malin fick sitta och sladdra en massa skit i köket! VARDAGSLYX kallas det. I helgen blir det pulkaåkning.
Max har en ny standardfras här hemma.. "ja orkar inte". När han inte vill göra eller äta upp någonting så "orkar han inte". Tillexempel kasslern till pastan idag, den orkade han inte, men pastan åt han gladeligen upp varendaste liten en av. Plutte!

Bebis, bebis, Barn, barn. JAG JAG JAG!

Ja har man blivit totalt oegocentrisk eller? Ja, ganska.. eller kanske inte helt, men blir väldigt lite fokus på en själv nu för tiden.
Senaste tiden har jag haft en längtan efter att få göra mig fin, gå ut och sitta och sippa på en god drink och prata en massa strunt. Vill vara snygg!! En längtan efter att röra mig obehindrat, inte som en 200-kiloskluns med foglossning. Kunna böja mig ner utan att tappa andan och få sura uppstötningar. Långt kvar tills det händer.
Jag som gick ner så mycket i vikt och kände mig så SNYGG precis innan jag blev gravid. Börja om från början om ca 89 dagar, det är ungefär så långt vi har kvar tills vi får träffa lillkillen i magen. Vi längtar efter dig



Lite ego som jag ändå är ibland så bjussar jag på en bild på MIG, tagen förra fredagen!


Drömmer inte helt friska drömmar nu för tiden.

Natten till igår drömde jag något märkligt. Jag drömde att min förlossning startade innan mitt planerade snitt. Åkte in till sjukan, Erik var inte med han var påväg. Där inne konstaterar en barnmorska att jag håller på att öppna mig helt men säger att de inte har tid för att snitta mig förrän om 1,5 timme.
Jahapp tänker jag då, ligger där med mina värkar och är fast i förlossningssängen. Helt plötsigt så känner jag det där trycket neråt och skriker in barnmorskan och säger att barnet kommer. Med ett slask åker bebisen ut, jag känner ingen smärta alls och säger "det här gjorde ju inte ont alls".
De klipper navelsträngen och ger mig min lilla färsking. Jag tittar på ansiktet och ser att det är en elefantsnabel med ett gristryne på istället för en liten söt näsa bebisen har i ansiktet.
"han måste blivit klämd när han kom ut" sa jag.
Helt plötsligt så börjar barnmorskan att dra i nalevstängen för att slita ut moderkakan som sitter fast i mig, jag börjar störtblöda och svimmar.
När jag vaknar till så kommer Erik, och jag säger att bebisen ligger i lilla bebisbaljan brevid sängen och hoppas att den svullna snabeln försvunnit. Det har den inte. "OJDÅ" säger Erik och ser förskräckt ut.

Sen vaknar jag. Helt normala drömmar man har när man är gravid. Känner mig inte det minsta tokig eller galen, nej då, inte alls ;)


Specialist mödravården..

igår igen var jag där. Ont i nedre delen av magen och minskade rörelser från bebis under ett par dygn. Misstänkte att bebis kanske hade lagt sig tillrätta på ett annat sätt än vanligt, men man VET ju aldrig. Så jag blev inbokad för en koll.
Väl där igår så ligger lilltrollet Max och sover i vagnen, så skönt att han slapp vara vaken och se att vi var på sjukhuset igen, då hade han blivit lessen. Stackarn är helt traumatiserad av allt ståhej.
Fick träffa en underläkare som var i min egen ålder. Han var darrhänt och lite blyg. Ultraljudet tog ungefär 5 ggr så lång tid som det skulle tagit för en erfaren läkare/ultraljudsBM, han tyckte det var liute kneptigt att mäta och att hitta rätt. Men men, underläkare måste ju också utbildas vidare, eller hur? Efter konsulterade han med överläkaren som sa att jag kunde vara lugn. Fostervattenmängden såg bra ut och bebisen levde rövare. Och nu har han tamejtusan lagt sig i sin vanliga spark och box position igen och mela magen går i svallvågor när jag ligger i soffan.
.

Jourmottagningen och barnakuten

Båda på samma kväll. Max blev allt sämre igår kväll. Vi ville inte chansa. Åkte till jourmottagningen där de konstaterade öroninflammation och en väldigt hög snabbsänka, andningen var även lite påverkad. Doktorn ville att vi skulle åka till sjukhusets barnakut med honom och ta fler prover och skickade remiss. Det är ju väldigt skönt att vi har så nära till sjukhuset i vissa lägen.
Vi åkte dit och de tog febern på Max som låg på 39,9, vi fick ge alvedon och de kollade att han syresatte sig bra, det gjorde han 96%. Fler stick i fingrarna och en lungröntgen senare så visar det sig att han kan ha en lunginflammation och öroninflammationen är ju ett faktum. Med medicin för kvällen och morgonen åker vi trötta hem igen. Våran lilla kämpe är tröttas av oss alla och vill vila på min mage och somnar efter några minuter av utmattning. Sötnos!




KEJSARSNITT!

Idag var jag på mitt snittsamtal på specialist mödravården på Huddinge sjukhus. Efter 10 minuter får jag mitt kejsarsnitt beviljat, utan någon som helst övertalning eller skrämselpropaganda från läkaren. Det enda hon sa i början är att hon läst min förra förlossningsjournal och sett att jag var öppen 8 cm och Max huvud trängt ner långt i förlossningskanalen så att det skulle kunna underlätta en vaginal förlossning nu.
Då sa berättade jag om hur jag tänkt när jag ältat igenom vaginal förlossning VS kejsarsnitt.
"Saklig och påläst" sa hon att jag var och såg ingen som helst anledning till varför jag inte skulle få mitt kejsarsnitt. Ett lugnt och fint samtal, utan några krusiduller eller så. Jag förklarade för henne att om någon kunde GARANTERA mig att en vaginal förlossning som gick BRA så skulle jag välja det framför ett kejsarsnitt. För jag vet att det är allt annat än en genväg. Det finns inga garantier sa hon då, och då sa jag att jag inte vill vara en av de som bli akutsnittad 2 ggr och att jag vill ha en "fin" och lugn förlossning i mitt bagage. Ja men det är klart sa hon.

Jag är helnöjd. Papper om snittdatum, när våran pojke kommer att födas kommer om några veckor i brevlådan! Me sooo happi!




Bild på nyfödd och mammas kejsarsnittsärr. Lånad från: http://www.superstock.com/


Idag är det julbord

Jag ska äta. För två. Möjligtvis för tre. Julbord, Melker Anderssons julbord. Hoppas det är gott! Svull svull! :)

För övrigt så träffade jag två galna blivande morsor igår, Sofie och Mimmie. Mycket trevligt att bli runteskorterad i en lyxbil en halv dag, haha ;) Skönt att komma ut och träffa folk och få vara social.

kommentar!

Fick en kommentar från en Linda som ville veta vad jag tycker om abort i ett specifikt fall. Såhär löd kommentaren:

Hej Johanna!

Jag håller på med ett projektarbete där jag ska besvara frågor om abort osv. Vad som är rätt och fel, i vilket sammanhang och syfte. Så det skulle vara jätte roligt att få höra vad du anser om abort om mamman lider av alkohol eller drogproblem. Skulle vara tacksam om du tog din tid till det, kram Linda.

Förövrigt så har du en väldigt spännande blogg, följer den varje dag!

Jag kan gärna svara på vad jag tycker i abortfrågor, sänd mig formulär eller frågor och din mailadress/annat kontaktsätt så ska jag svara :)

Idag..

..opereras världens bästa Bella. Jag håller alla mina två tummar och kniper åt tårna för henne. Hon har sin familj hos sig! Tycker jag är skitbra, family first, alltid.
Allt ska och kommer gå skitbra. Heja Bella!!! Vi ses och hörs snart! Kram!

Snoret droppar..

halsen ömmar, kroppen känns tung och varm, huvudet gör ont.. jag är dööödssjuk. Eller så har jag en jobbig förkylning.. jag tror på det sistnämda, men jag känner mig dööödssjuk!

Diarré

Vilken härlig rubrik va?
Lika härligt som det är här hemma. Lilleman har bajsat slajm i två dagar. Han skriker så att han skakar nu när jag bytte de sista två blöjorna. Han har så ont i rumpan. Dumma bajs. Hoppas salvan gjort sigg till imorgon. Nu sover han för kvällen. Imorrn är det hemma som gäller. Lilleskrutt..

Vecka 25

Bebis:
Din bebis är nu drygt 22 cm från huvud till stjärt och väger omkring 850 gram. Tänk dock på att foster växer olika fort från omkring den 20:e veckan så om din bebis skulle avvika lite från det genomsnittliga så är det i sig ingen anledning till oro.Om bebisen av någon anledning skulle behöva förlösas nu så skulle det ändå ha en god chans att överleva utanför livmodern, tack vare en enorm utveckling inom neonatalvården. Respiratorer, monitorer och mediciner kan hjälpa en ännu omogna kroppen att klara sig utanför livmoderns trygga värld. Bebisen skulle behöva stanna några månader på sjukhuset eftersom den ännu är mycket mottaglig för infektioner och andra komplikationer.
Man kan nu höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett steoskop, och din partner kan kanske till och med höra det genom att lägga örat på rätt ställe mot magen.
Bebisen kan nu göra mer saker med sina händer, som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla sina fötter. Det är också nu som den börjar föredra höger eller vänster hand.Bebisen sover och är vaken efter en viss rytm under dygnet, något som du också förmodligen märker av.

Mamma:
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. Livmodern har vuxit ordenligt senaste veckan och är nu ungefär stor som en fotboll. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage. Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Vissa kvinnor upplever flest fosterrörelser när de vilar. Många gravida börjar även få kramp i benen. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan öka cirkulationen och fungera som en utlösande faktor.


Orolig

Känner mig orolig. Mycket tankar i huvudet. Om allt. Minns tillbaka från när jag var gravid med Max. Då var jag också orolig runt de här veckorna. Det är liksom "på riktigt", och förlossning och risker en graviditet innebär ligger och gnager.. 
Mycket annat som jag tänker på också. Saknaden efter pappa är väldigt jobbig. Det blir ju inte bättre, snarare tvärt om. För varje dag som passerar har det gått ännu en dag längre sen jag fick höra hans röst eller krama hans hand. Jag vill inte tänka på sjukjustiden. För då kommer tårarna. Jag hör pappas ansträngda andetag. Ser minnesbilder av när pappa tittar på oss. Hör när han blir orolig av att vi alla syskon står och gråter vid hans säng. Minnesbilder av när vi sitter där och han tar sitt sista andetag.
Jag får panik av de tankarna. Jag vill inte tänka på det. Då tänker jag snabbt på något annat. För jag orkar inte.. det gör för ont. Då tittar jag på Max och busar med honom eller lägger handen på magen och känner hur lillkillen bökar runt där inne.. vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Kanske behövs det bara tid? Kanske behöver jag prata om det. Men hur ska jag orka gräva i det..fattar inte. Jag.. äh, jag orkar inte.

Var och pillade på en vagn idag

Har ju sagt att jag ska ha en Urban Jungle. Men nackdelen med den är ju att sittdelarna inte är vändbara.. så har hittat en med samma mått och vikt som Urban jungle, men den är inte lika snygg, dock är den ju billigare.. det är ju mysigt att ha barnen vända mot sig. Speciellt den lilla. Jag hade Max vänd mot mig tills han blev över 1 år, det är så kul att kunna gå och "prata" och så, och han somnade så fint när han såg mig eller Erik dra vagnen. Plutte.
Så ska ju lillkillen i magen också få ha det, och Max kan vi ju ha vänd mot oss också samtidigt, då har man helt plötsligt två stycken att samtala med ;) haha!
Kommer väl ha syskonvagnen i 6-8 månader skulle jag tro, sen blir ju Max 3 år och då blir det en singelvagn med ståbräda.

Syskonvagn Basson Duo. En extra liggdel.


Vecka 24

Vecka 24.. veckorna går och jag är trött. Har liiiite lågt blodtryck, järnvärdet är kanon, precis som det var när Max låg i magen. Känner också att humöret tryter ibland, jag kan bli arg rättså fort, men jag tror det bara är för att jag varit och är så väldigt trött.. Sov över 2 timmar på dagen idag.. Bebis i magen är vääääldigt aktiv, ibland gör det ont när han sparkas, en riktig liten buse! 9 kilo plus fortfarande.. måste börja på den där vattengympan!!


Du är i vecka 24.
Du har gått 23 fulla veckor och 4 fulla dagar (v23+4).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Fre 25 mar 2011
Du har 114 dagar kvar till beräknad förlossning.¨

Vecka 24

Kroppen:
Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.


RSS 2.0