Jag är så trött. Jag är så otroligt trött på att aldrig tillåtas vara trött. Och det här jävla samvetet som man ska ha. Det här lite dåliga skuldbelagda samvetet. Alltid skuld, alltid på minuskontot! Det känns som om jag behöver sova i ett år. Benen är tunga, ögonlocken vill stängas, hela jag känns som en stor saccosäck fylld med sten, och jag orkar ingenting. Och när jag väl orkar lite, ja då gör det ont. Blygdbenet ömmar och strålar som aldrig förr och ryggen känns trasig, fötterna blir svullna och ömma under när jag står för länge. Lungorna känns undanträngda och ofta känns det som om jag inte får tillräckligt med luft. Grädden på moset var ändå att illamåendet kom tillbaka på riktigt för ca 1 vecka sen. Ja just ja, två ytliga blodkärl har kommit fram på ena låret. Just jävla snyggt!! Halsbränna, sa jag det? Fan vilket gnällinlägg. Idag känns det befogat. Jag känner mig inte på topp!