VIKTRESA
Min viktresa de senaste åren har varit som en berg-och-dalbana.
Innan jag blev gravid med Max så var jag väl lite mullig. Har väl aldrig varit "smal". När Max hade fötts så mådde jag som de flesta som känner mig vet, väldigt, väldigt dåligt psykiskt. En orsak till att jag gick upp så jäkla mycket i vikt. 20 kilo för att vara exakt, och då hade jag en del graviditetskilon kvar PÅ det. En dag 2009 stod vågen på 100 kilo. Fy fan. 1,64 cm lång och 100 kilo. Inte en härlig känsla.
I Mars 2010 tog jag till sist tag i mig själv och började med Cambridgekuren, då vägde jag 92 kilo, hade lyckats blivit av med några ynkliga kilon på egen hand dessförinnan. 92 kilo fläsk, inte en en muskel så långt ögat kunde nå, ingen ork och ingen lust. Med Cambridgekuren gick jag ner till 75 kilo på bara några få månader. Sen blev jag gravid med Tim.
93 kilo stod vågen på dagen då Tim föddes. 5 veckor efter det stod vågen på 85 kilo och började peka uppåt igen och jag insåg ganska fort att "the good life" med allt "unnande" och moffande var över och nu skulle jag ta tag i mig själv. Köpte träningskort i maj 2011, har sen dess tränat mellan 4-6 ggr/vecka och käkat lågkalorikost fram till oktober. Då stod vågen på 76 kilo. Bestämde mig då för att börja med LCHF för att få en skjuts i rätt riktining. Och nu står vågen på 72 kilo, efter jul och nyår. Innan det stod den på 70,8 kilo(!) Under 70-strecket är mitt störta mål. Det ultimata målet. Snart är jag där. Min målvikt? Jag vet inte.. 58? 60? 65? Vi får se vart det landar. Muskler väger ju mer än fett, och jag ÄLSKAR min styrketräning!
Här bjussar jag på bilder på min viktresa. Jag har en del kvar. Men FAN vad jag är glad att jag inte ser ut som den sorgliga barbamamman från 2009!
Innan jag blev gravid med Max så var jag väl lite mullig. Har väl aldrig varit "smal". När Max hade fötts så mådde jag som de flesta som känner mig vet, väldigt, väldigt dåligt psykiskt. En orsak till att jag gick upp så jäkla mycket i vikt. 20 kilo för att vara exakt, och då hade jag en del graviditetskilon kvar PÅ det. En dag 2009 stod vågen på 100 kilo. Fy fan. 1,64 cm lång och 100 kilo. Inte en härlig känsla.
I Mars 2010 tog jag till sist tag i mig själv och började med Cambridgekuren, då vägde jag 92 kilo, hade lyckats blivit av med några ynkliga kilon på egen hand dessförinnan. 92 kilo fläsk, inte en en muskel så långt ögat kunde nå, ingen ork och ingen lust. Med Cambridgekuren gick jag ner till 75 kilo på bara några få månader. Sen blev jag gravid med Tim.
93 kilo stod vågen på dagen då Tim föddes. 5 veckor efter det stod vågen på 85 kilo och började peka uppåt igen och jag insåg ganska fort att "the good life" med allt "unnande" och moffande var över och nu skulle jag ta tag i mig själv. Köpte träningskort i maj 2011, har sen dess tränat mellan 4-6 ggr/vecka och käkat lågkalorikost fram till oktober. Då stod vågen på 76 kilo. Bestämde mig då för att börja med LCHF för att få en skjuts i rätt riktining. Och nu står vågen på 72 kilo, efter jul och nyår. Innan det stod den på 70,8 kilo(!) Under 70-strecket är mitt störta mål. Det ultimata målet. Snart är jag där. Min målvikt? Jag vet inte.. 58? 60? 65? Vi får se vart det landar. Muskler väger ju mer än fett, och jag ÄLSKAR min styrketräning!
Här bjussar jag på bilder på min viktresa. Jag har en del kvar. Men FAN vad jag är glad att jag inte ser ut som den sorgliga barbamamman från 2009!
Då
Nu
Kommentarer
Postat av: Stina wickman
Du kämpar så hårt och du SKA få eloge för det! Fyfan vad bra att ha ett sådant starkt mål johanna! Beundras dig verkligen!
Postat av: Sofie
Vilken skillnad, shiiit vad duktig du är!!!
Kämpa på:)
Trackback
