Ja jag vet inte hur det är för er andra föräldrar. Skrev ett inlägg på ett (ö)känt föräldraforum igår med hopp om att få lite tips och trix för att få lillemannen att sova lite bättre om natten då jag inte känner att det går åt rätt håll och jag inte får någon rätsida på nattsömnen.
Då börjar folk gagga om SAMSOVNING. För mig är det inte lika med bra nattsömn för mor och barn, inte heller har det något med anknytningen att göra då Tim ändå är närmare året och vi har fått en fin anknytning sen dag 1. Och sova-hela-natten är tydligen barnmisshandel. Och om man gör en egensnickrad variant av sova hela natten, ja då får man inte kalla det för SHN. 

SHN-metoden: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen. Mycket skratt och glädje inför en kort och saklig läggning på mage (med larm för de minsta). Mörkt, så att inga synintryck stör (hörseln däremot kan små barn "stänga av",). Tyst, övertygande, rogivande "vagning", vaggning eller "buffning" av lämpligt slag – barnet ska tystna och slappna av i hela lilla kroppen inom två minuter. Först därefter kan den lilla våga somna och sova lugnt.
Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!" Ett icke betryggande "svar", som barnet inte heller accepterar. Barnet vill befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den . Natten bryts sedan av de vuxna, på fast (för barnet snart förutsägbar) tid, med klang och jubel - inte av obesvarade frågor (skrik) från barnet. Ty det ska vara lika roligt att vakna som det snart blir att lägga sig, somna, sova, somna om (själv) och sova gott, för livet.

Vi har inte kommit dit att vi kan gå ut ur rummet när han nästan sover, utan buffar honom till sömns och låter honom somna in, för då är han trygg. Han brukar inte bli lessen, däremot brukar han ställa sig upp och le och vilja leka, då lägger vi honom ner igen, stryker honom över ryggen och buffar vidare. Ramsa har vi skitit i och vaknar han på natten så förösker jag ge honom vatten nu och vagga sängen och se om han somnar om. Oftast så funkar det, gör det absolut inte det så tar jag upp honom och söver honom hos mig. Det är våran variant av SHN.

Jag anser ju att man måste prova sig fram om vad som passar ens barn och familj. Alla är vi ju olika. Nu de senaste dagarna har jag ändrat Tims dagsovning, till en kortis på förmiddagen runt 10-11 och ett längre pass när vi hämtar Max på dagis, från kl 14 tills när han själv vaknar, runt 16. Då somnade han utan problem kl 20. Förhoppningsvis blir det så ikväll med.