Stalkad. Jag?
Jag skrev ju att jag skulle skriva om en konstig upplevelse jag haft. Det lät ju jävligt överdrivet nu märker jag såhär en stund senare. Dramaqueen.. haha!
Iallafall så går jag ju alltid och lämnar Max på dagis kl 9, samtidigt som jag lämnar honom så är det en pappa som lämnar sitt ena barn. Han parkerar alltid precis vid dagisgrinden. La märke till för nån vecka sen att han alltid stirrar när jag kommer gående, alltså inte bara tittar utan sitter kvar i bilen och STIRRAR. Fine, det kan man väl få göra kan jag känna.. ehm..
Så i tisdags när jag gick ner till gymmet efter jag lämnat Max så ser jag hur hans bil sakta glider förbi medans han har huvudet vridet och stirrar, när han åkt förbi så ser jag att han kollar bakåt..
Igår gick jag ju direkt hem efter dagislämningen, hem=andra hållet än gymmet. Och vem kommer åkandes och kör runt och vänder i rondellen vid ICA och åker ner tillbaka och har blicken fäst på mig? Jo den där pappan från dagis! Jag tittar verkligen inte tillbaka och jag har inte ens hälsat på människan. Det kan ju liksom inte vara sammanträffanden..? Eller? tänkte att han kanske åkt åt fel håll igår, men hallå? Creepy guy.
Och inte fan är han SNYGG heller. Skulle hellre bli stalkad av Brad Pitt, Jesse Metcalfe, Clive Owen, han snyggingen i Glee.. eller lite vem som helst.. den här snubben skulle man ju inte ligga med om han så var den sista snoppbärande personen i världen.. Kanske bara fått för mig, förföljelsemani? haha! Man kan ju hoppas på det?