Konstaterade det när jag såg på big brother igår kväll med Erik.
Den där "bloggerskan", om man nu kan kalla henne det, men skitsamma, heter hon Hanna? Skit samma där också egentligen. Men när jag ser hur alla i big brotherhuset riktigt stör sig på den här fula och billiga flickan i leoparddressen som kommer med provokation efter provokation, så inser jag att JAG inte blir provocerad. Jag bryr mig inte. Visst jag tycker att hon ser billig ut och har en väldigt vidrig personlighet, men hon lyckas liksom inte uppröra mig.
För ett par år sen så hade jag gått igång på henne som en hund går igång på en kutande hare. Jag hade gläfst, skällt och morrat, tuggat fradga och velat sätta tänderna i henne, en person som henne hade drivit mig till vansinne. Men icke.. inte nu.
Fan vad jag känner mig gammal!