Idag blev jag av med min zumbaoskuld. Gick dit med grannen, Karro, hon var varit på zumba några ggr innan.
Det var kul, med Zumba. Kanske inte den effektivaste träningen när man inte kan rörelserna. Men jag hängde med rättså bra. MEN.. det finns ett MEN. Jag vet ju att jag inte är någon Shakira när jag rör mig eller dansar. Även om jag efter någon drink för mycket ofta tror det.. men alltså... HUR jag än ansträngde mig så såg ju inte mina taffliga rumpshakes och salsamoves ens HÄLFTEN så smexiga ut som instruktörens.
Fick vid ett antal tillfällen syn på min svartklädda fläskiga kropp i spegeln framför, tog mig en titt på instruktören och försökte härma henne och ansträngde mig för kung och forterland.. men icke. Omöjligt. Min svartklädda spegelbild visade inte alls det jag föreställde mig att jag gjorde i mitt huvud. Tyckte att jag tog ut rörelserna och i mitt huvud gjorde jag höftrullningar så snygga som en riktig magdansös. Men.. nej. Spegeln ljuger inte, även om jag önskar att den gjorde det. Ska ge det några chanser till för att undersöka om jag kan bli bättre, men det känns som om jag är ett rättså hopplöst fall.
Efter det här passet så kan jag inte sluta tänka.. HUR FAN SER JAG UT NÄR JAG ÄR PÅ KROGEN OCH DANSAR? Vill jag ens veta det? NEJ, egentligen inte. Tänker tillbaka till när jag var 19 år och stod och svängde med rumpan, kastade med håret, skakade de då ganska fasta brösten.. med en strippstång i fast grepp i ena handen och en cider i andra.. (vilka jävla minnen!!!)
Har jag blivit klumpigare och sämre eller var jag såhär jävla osexig då också.. piiiiiinsamt!

helt klart inte jag....