Mailade med min härliga barnmorska igår. Skrev om mina planer på ett kejsarsnitt och hon förstod till fullo. Den 25:e november ska jag träffa henne och då kommer hon att skicka en remiss till specialmödravården för förlossningsplanering. Vad nu det innebär, förstått så mycket som att jag inte behöver träffa läkare/barnmorska för att tala om förlossningsrädsla, för det lider jag inte av.

Vissa tror sig veta vad som ligger bakom mina tankar om ett planerat kejsarsnitt. Om man hade läst min förlossningsjournal så skulle man förstå och inte behöva spekulera. Många undrar frågande: VARFÖR jag väljer en stor bukoperation framför en vaginal förlossning, givetvis står jag då inte och förklarar detta utan försöker fint svara att Max förlossning inte gick så bra och slutade med att han kunde ha dött i min mage om han inte kommit ut fort.

Jag är alltså inte rädd för smärtan som det innebär att föda barn, jag är inte rädd för att spricka eller för värkarbetet, jag har gjort en halv förlossning, haft regelbundla förvärkar/värkar hemma i 2 dygn, legat på förlossningen och andats igenom värkarna, tagit eda, legat öppen 8 cm med värkar, känt när barnets huvud trycker neråt och börjar göra sig redo för att födas ut, och jag skulle gladeligen göra det igen om det innebar en vaginal förlossning utan större komplikationer, men för det finns inga garantier.

Så nog spekulerat. Jag är inte rädd för att föda. Jag är inte rädd alls, jag vill däremot inte chansa på att mitt ärr i livmodern håller för en förlossing (vid en livmoderruptur kan både bebisen och jag dö), chansa på att förlossningen kommer igång, chansa och kanske bli snittad akut då det innebär fler risker än ett planerat kejsarsnitt, jag vill inte chansa på att missa min sons första timmar i livet pga att jag ligger på uppvaket. Så var det ur världen.
Jag har mina skäl, goda skäl, det finns fler skäl än de jag skrivit ner nu, skäl som är av större vikt än vissa kanske har förmåga att förstå, därför skriver jag dem inte.

MEN jag kan säga så mycket som såhär: Skulle vattnet gå innan snittet och jag åker in och är öppen 10 cm och redo att krysta, jamen visst, då krystar jag, men den turen tror jag knappast att jag kommer att ha. Vilket drömscenario..

En förlossning är en sån kort stund av vad som komma skall. Föräldraskapet är större. För mig är det så. Jag kommer vara lika lycklig över min lilla "luckbebis". Lite mindre rörlig kanske pga en trasig mage, men det går ju över ;)

Så det 25 november sätts bollen i rullning, det är skönt! Heja min härliga barnmorska på MVC!