Vi har som sagt funderat lite på namn till bebisen i magen. Nu när vi vet att det är en liten pojke som vi väntar så är det ju bara att spinna på liksom! Jag frågade vad Max tyckte om namnet. Det verkade vara godkänt, och han kunde uttala det lätt! Vilket är en fördel.

Namnet som vi hittills kommit på och överens om är Mio. Max och Mio. Våra små m&m-kulor.
Theo tycker vi också är fint, inte Theodor utan endast Theo. Än sålänge är jag ju bara halvägs så det kanske dyker upp namn på vägen som vi tycker mer om. Men Mio känns rätt nu! Det betyder "min" på latin och italienska.
Max hette ju Max redan i magen också. Max är ju kortform av Maximilian egentligen, och betyder "den störste", vilket iof är lite ironiskt för han är ju ganska liten jämfört med kompisar i hans ålder, hihi.

Bebisen i magen har redan sina andranamn utvalda. Han kommer att heta Johan Erik i andranamn. Johan efter min älskade pappa som avled den 14/6 detta år och Erik också efter min pappa och efter Erik. Inte ens en månad efter att pappa gått bort så fick jag ju plus på stickan, jag hade verkligen inte väntat mig det just då, och blev chockad, men också väldigt glad, Erik också. En strimma ljus när allt var som mörkast, glädje och sorg går verkligen hand i hand, och många gånger har den här graviditeten gett mig ett lyft upp när jag bara har velat lägga mig ner och gråta och bara släppa allt. Jag saknar pappa oerhört. Han lever vidare i mig och mina syskon, och i våra barn. Det är en sorg att han aldrig kommer att få träffa den lille som växer i min mage, men jag ska göra allt för att han ska veta vilken speciell morfar han har och varifrån hans andranamn kommer.


Andra förnamn som jag funderat på är:
Milo, Hugo, Abbe, Axel, Jonah, Noa, Love, Jack, Charlie, Dante, Leo.

Jag undrar hur lilla bökisen där inne ser ut, om han är ljus som sin storebror, eller mörkhårig som jag var när jag föddes? Om han kommer vara en lika lugn och snäll bebis som Max var, eller sätta oss på prov och vara allt som Max inte var. Kejsarsnittet kommer bli planerat ca. 10 dagar innan beräknad förlossning, så runt den 15:e mars, vilket betyder att det är ca 18-19 veckor kvar! Jag är inte nervös, jag känner mig väldigt lugn sen jag bestämde mig om hur jag vill ha förlossningen, det känns tryggt. Jag kommer inte tveka en sekund när jag ska samtala och få läkaren på MVC att bevilja ett kejsarsnitt. Jag är så säker på min sak nu och helt inställd på det. Det kommer nog alltid att vara en liten sorg att inte få uppleva en vanlig förlossning, men jag tror inte att det är menat för mig och det har jag accepterat. Känns BRA! :)

(lånad bild)