Idag saknas du mig lite extra mer än vanligt. Du saknas alltid, men vissa dagar känns det mer i hjärtat än andra. Har haft flera sånna dagar på senaste tiden. Dagar då jag tänkt extra på dig. Tyvärr så ser tankarna nästan alltid likadana ut.
Jag kommer oftast att tänka på något kul minne. Något som du någon gång sagt till mig eller skojat om, ord och fraser som du brukade muttra, ditt skratt när du såg något roligt på TV:n. Då känns allt som vanligt och det känns som om du bara finns ett telefonsamtal bort. Men direkt efter så kommer jag ju att tänka på graven, din grav, och då går tankarna direkt till sjukhuset och bilden av när du ligger i den vita sjukhusrocken och sträcker ut din stora hand mot Max och säger "hej Maxen" etsar sig fast, sen kommer ett bildspel som spelas upp i 180 km i timmen, läkarna, den snabba andningen, sjukhuslukten, när jag slumrar till mot ditt bröst, allas gråt och förvivlan, ditt sista andetag, våran sista kram, kramen som jag gav till dig när jag sa hej då och att jag hoppas vi någongång får träffas igen.

Idag var jag och Tessi vid din grav. Vi tände ljus och åkte därifrån. Jag mår inte så bra när jag varit vid din grav. För du saknas mig och jag blir lessen och vill bara gråta och ha dig tillbaka. Pappa. Fan också! Du skulle se Max nu. Har är stor och pratar fortfarande en hel del om dig. Han ville ge dig en smurf på din grav idag, att jag skulle ta med mig den. Men jag sa att vi kan sätta blommor på din grav nästa gång vi kommer dit tillsammans istället. Och Tim, han är lik mig. Han har dina och mina ögonbryn, fast ljusa. Och vårat temperament. Ett riktigt "yrväder" som du skulle sagt.
Tänk om jag fick prata med dig en sista gång! Puss o Kram