Den 15/3 klockan 07 på morgonen så kommer vi upp till BB-avdelningen K77 på Huddinge sjukhus. Jag var supernervös och pratade alldeles för mycket som vanligt när jag är det.

Vi får dela rum med ett till par som är där för planerat kejsarsnitt. Hon ska föda tvillingar. Rummet delas av.

Erik och jag går in på toaletten och jag svidar om till sjukhusskjortan och vi tar oss en sista titt på magen. Herregud vad stor den ÄR!

Efter en stund kommer sjuksköterskan in och sätter en infart i varje hand, det känns litegrann, mest efteråt. Erik tittar förbryllat på och är nog ganska tacksam att han slipper.

Efter ett tag kommer sjuksyrran in igen och det är dags att gå och sätta kateter, ett av mina största orosmoment, för jag VET att det inte är skönt! Hon bedövar innan, men det hjälper ju inte alls. Det går smidigt att sätta den men det är sjukt obekvämt, svider och känns väldigt mycket och gör lite ont när jag haltar mig tillbaka till vårat rum.

Erik blir ombedd att sätta på sig en "operations-onepiece" och de säger att operation är klara att ta emot oss nu. NERVÖST(!)

 

Ca kl 07:55 rullas vi ner till operation. I förberedelserummet tar de på mössa osv, precis innan vi ska gå in så säger de att blodgruppering saknas på mig och att de inte kan operera utan den, det tar minst 45 minuter att få provsvaret. Vi förlorar våran operationstid och hon som jag delar rum med som skulle snittas efter mig får rulla ner istället och vi rullas tillbaka till rummet igen för att invänta blodgruppering.

Väl där så väntar vi och väntar.. kollar på klockan och pratar strunt. Ingen av oss har våra mobiler för de är inlåsta och vi vet att familjerna kommer börja undra vad som hänt, eftersom alla visste att operationstiden var klockan 9.

 

Vi rullas åter ner igen runt klockan 10:45. I förberedelserummet får jag dricka nåt vidrigt salt som ska neutralisera magsyran. Får världens kväljning och hälften kommer upp i en soppåse. Traskar in och får hälsa på alla som är delaktiga under operationen. Det är ett ganska ungt gäng, förutom en sjuksköterska som jag inte tycker om, som tur är så slutar han och blir avbytt av en ung kille som var lite coolare.

Får hoppa upp på operationsbordet med Erik framför mig, narkosläkaren kommer och ska lägga bedövningen och jag får min lokalbedövning innan som jag bett om tidigare. Hon sticker en och två och TRE gånger med spinalbedövningssprutan men konstaterar att det är trångt mellan kotorna och kallar in en till narkosläkare. Den andra narkosläkaren sticker mig högre upp, där det inte är bedövat, två stick bli det och det ilar till längs benen och sen blir det varmt och jag får lägga mig ner.

Nervositeten lättar en aning och jag känner hur jag blir varm i hela underkroppen och att jag domnar bort, känns skönt och snart har vi våran bebis!

De sätter upp skynke och börjar tvätta av magen och fixa och dona där bakom. Erik sitter lugnt vid mitt huvud och jag känner mig både lugn och nervös på samma gång. De testar och ser om jag är bedövad, japp det är jag. De säger sina namn och jag får säga mitt namn för deras dokumentation och operationen börjar klockan 11:12.

"Nu går vattnet" säger en röst bakom skynket. Det slits och dras där bakom och jag åker lite fram och tillbaka. Det gör inte ont men det är en lite konstig känsla. Man hör hur de suger upp fostervattnet och kort där efter hörs ett bebisskrik. Klockan 11:18 föds våran lilla pojke. Tårarna rinner och jag känner mig lättad och glad. Jag får honom till mig direkt på bröstet och Erik hjälper till att hålla i honom. Han är rosa och fin. Lite ihoptryckt. Helt perfekt. Sådär ligger vi en stund, sen frågar de om de får gå med Erik och bebisen och mäta och väga och klippa navelsträngen. Det är klart, jag vill veta vad han väger!! :) Erik gissade på 3460 och jag gissade på 3700 innan snittet, barnmorskan som håller i våran skatt gissar på 3900 och tycker att han ser knubbig ut.

De går iväg och jag blir ihopsydd. Bakom skynket frågar en om jag ska ha fler barn och om de ska sy dit en dragkedja och tittar fram och jag ser att hon ler bakom skynket. Sen frågar samma person om jag har 29 dagars menscykel varpå jag svarar att den är 28.. (?) ingen aning om varför. Hon säger även att mina äggstockar är jättefina och han som opererar meddelar att jag bara förlorat 200 ml blod och att jag inte hade några sammanväxningar alls nästan efter förra snittet, och vill vi ha fler barn så finns inga hinder för ännu ett kejsarsnitt. Operationen är slut kl 11:50.

Erik och bebis kommer tillbaka och meddelar att bebis väger 3350 gram och är 49 cm lång och har kissat ner sig vid vägningen. 10 fingrar och 10 tår och helt perfekt. 10-10-10 på apgarskalan har han också! Och vi körs till uppvaket där vi får ligga tills jag kan vifta på tårna och böja benen. Sköterskorna där var verkligen jättegulliga. En frågar om jag mår illa och jag svarar att jag inte mått såhär bra på 9 månader! 13:50 körs vi upp till BB och myser ordentligt. Jag har inte jätteont. Runt 19-tiden är jag uppe med hjälp av gåbord och jag har fortfarande inte speciellt ont.

 

I efterhand så känner jag mig verkligen jättenöjd med vårat planerade kejsarsnitt. Det var en jättefin upplevelse och jag skulle kunna rekommendera det till vem som helst. Är helnöjd med personalen också, de var världsklass och vi känner oss väl omhändertagna och de var väldigt proffsiga!

Välkommen till världen lilla Tim!

 

..nervöööst!!!

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Det gick bra på mötet med narkosläkaren och med läkaren igår. Det var samma läkare som beviljat mig kejsarsnittet i december. Gick väldigt fort, jag har ju inte så mycket frågor då jag är påläst upp till öronen av vad som komma skall, narkosläkaren lyssnade på hjärta och lungor, kollade mitt svalg så det såg bra ut ifall jag skulle behöva sövas av någon anledning.

Idag är det inskrivningssamtal inför snittet.
Är hemma en sväng då det är ett tre timmar glapp mellan besöket hos BM på inskrivningen och läkare+narkos.
Tillbaka till sjukhuset till klockan 1 ska vi vara.
Känns bra allting. En jättegullig barnmorska fick vi träffa och hon informerade oss om sånt som jag redan läst mig till och vi fick ställa frågor.
Tydligen så har man garanterat rum när man är snittad och får alltid ha en anhörig kvar hela vårdtiden.
Så lillasyster T kommer och löser av Erik till kvällen så han kan åka hem och ha Max under resten av kvällen och natten så han känner sig trygg och inte bortglömd. Tessi ska sova hos mig på natten och Erik kommer åter på morgonen efter Max är lämnad på dagis. Detta är såklart förutsatt att alt går bra under/efter snittet med både mig och bebisen. Vi kommer få vara med varann hela tiden på uppvaket och det känns jätteskönt också! :)

Jag längtar nu! Mindre än en vecka kvar!!!!

Igår var vi och handlade kläder som jag ska ha när vi åker hem från BB. Vet ju inte hur jag kommer göra med amningen än, men för att ha så bra förutsättningar och känna mig så tillfreds som möjligt så har jag nu handlat en amningströja och en bra amningsbh. Sist hade jag inte det och det var bökigt och knöligt och jag kände mig ganska "blottad". Inte lätt att gömma ett bröst när man har F-kupa eller amma "dirskret". Det var dock inte det bara det problemet som fick mig att sluta efter fem veckor, men det är nåt jag tänkt på nu..

Många som frågar om man är nervös. Självklart är jag det ibland, men vem är inte det inför en förlossning, snitt eller vaginal, orosmoment båda två. Inga garantier finns ju för någonting, man vet aldrig hur man kommer må efteråt osv. Det som är tryggheten med mitt snitt är att jag vet att jag inte kommer ligga med värkar i många timmar och att jag inte blir snittad akut igen och därför undviker det kaoset som var när Max kom till världen.

Vecka 37 har snart passerat och imorgon går jag in i vecka 38 (37+0). Inatt drömde jag om bebisen, han var mörkhårig och såg ut som jag gjorde när jag föddes :) Tror dock att den här lillemannen kommer vara ljus som sin storebror och sin pappa vid födeln :)

Dagarna passerar ganska fort och det drar ihop sig.

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

 

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Idag är det besök hos barnmorskan. Vet inte om vi skulle gå igenom min "kravlista" för förlossningen idag, det vanliga dödliga kallar för förlossningsplanering alltså..

Igår var en stor dag! Vi skulle åka och hämta barnvagnen som jag drömt om i snart 9 månader och som jag bokat. En svart Urban jungle duo med en liggdel till. Så vacker. Vi kommer till barnvagnsbutiken på Sveavägen och ber att få kolla så att den verkligen får plats i bagaget på våran bil. Jag har läst i en del forum och forskat i saken och visst tusan ska den gå in. Barnvagnsförsäljaren följer med oss ut med demoexet som finns i butiken. Och där händer det, vagnen måste verkligen MOSAS in och då försökte vi inte ens med liggdelen också, bagageluckan fick man pressa igen. NOLL plats kvar i luckan och vagnen stack upp till taket och ut över baksätet lite grann. Såhär kan vi inte ha det, konstaterade jag och Erik. Drömmen om min Urban jungle duo, den dog, där och då. Vilken sorg..

Jaja jag är skittråkig. Magkatarr, foglossning, illamåendet är tillbaka med besked och jag har förvärkar.

har inget slut. Jag är TRÖTT mest hela tiden, stor som ett hus. Jag är svullen om händer, fötter och ben och hela jag gör fruktansvärt ont. Jag måste gå i snigelfart annars spänner det och drar i ligamenten så jag nästan får vika mig dubbel. Halsbränna har jag numera dygnet runt, idag ska jag ner till apoteket och inhandla Losec. Fötterna gör ont och jag har sammandragningar som faktiskt känns riktigt obehagliga ibland, nästan på snudd på lite ont, men det ska tydligen vara normalt för omföderskor, jo jag tackar. Jag sover dåligt och svettas på natten, vaknar och måste gå upp och kissa.

Vecka 32

Mamma: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Bebis: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

78

Igår kom datumet för vårat planerade kejsarsnitt! Den 15:e mars blir det bebis för oss!!!!! Känns lite surrealistiskt, att få ett datum för när ens barn ska födas. Men den 15:e mars är väl en fin födelsedag? Längtar! 83 dagar kvar, 11 veckor och 6 dagar sen ses vi "lillebjoo"!