Ibland kan jag "sakna" min mage. Känna lite avundsjuka på alla som är gravida. Nu mår jag visserligen pyton när jag är gravid, kräks, mår illa 24/7, halsbränna och foglossning och väldigt ont i fötterna.. But still.. Man saknar det ibland. Det finns ingen känsla som slår eller ens kommer i närheten av när man får upp sin kladdiga lilla bebis på bröstet. Det första mötet. När man får se vad som sparkat en i revbenen, fått en att kräkas och hickat i tid och otid. Aaaah.. Jajja, no more kids här! Men drömma om bebis kommer man nog alltid att göra, tror det är "inbyggt", för att vi ska vilja föröka oss..:)