Saknaden kommer aldrig att gå över. Jag saknar hans röst, hans humor, hans telefonsamtal, hans lukt, att sitta hemma hos honom, hans skratt när han kollade på buskisar på tv:n eller när han berättade om saker som hans vänner sagt eller gjort som han tyckte var roligt, jag saknar hans "Haaaaaallååå" när man kom hem till honom. Jag saknar verkligen ALLT! Det finns ingenting som jag inte saknar. Om dryga 6 veckor så kommer gravstenen på plats till hans grav. I år skulle pappa fyllt 70 år. Han skulle antagligen ha kommit på ett smeknamn till Tim vid det här laget. Han skulle säkerligen ha njutit av det fina vädret och suttit på sin balkong. Han skulle varje morgon det senaste året ha köpt sig en ny expressen och läst den lika omsorgsfullt som han gjort så länge som jag kan minnas. Han skulle ha puttrat runt i sin vita bil till axelsberg och bredäng och handlat. Han borde ha funnits hos oss nu. Han borde inte ha blivit en av de där "1-2% som avlider vid trombolysbehandlingen". Han borde finnas här hos oss. Han fattas. Jag har fortfarande kvar hans nummer i min telefon, det går inte att ta bort det. Idag saknar jag dig fruktansvärt mycket fina lilla pappa. Puss och kram vart du än är.