Jag hade haft turen att ha honom som min pappa i 25 år, 5 månader och 4 dagar. Jag hade önskat att jag fick ha honom kvar för alltid. Men så funkar ju inte livet. Som jag skrev för några dagar sen på facebook så läker tiden inga sår och saknaden försvinner inte. Saknaden är fruktansvärd. Vissa dagar känns det outhärdligt, att man kan vilja träffa någon så otroligt mycket också GÅR det inte, man kan inte, det är omöjligt, hur gärna man än vill.

Ikväll ska vi åka till pappas grav. Det känns trist, att åka till en grav. Jag har ännu inte "vant" mig vid att åka dit och känner mig lite illa till mods när jag är där. Svårt att slappna av. Vill hellre sitta hemma hos pappa i soffan.

Jag tänker ofta på när jag och Max sov över hos pappa, Max var ca 3 månader, lika gammal som Tim är nu, och vi sov över hos pappa för att Erik låg hemma och var magsjuk. Pappa låg och läste Expressen i sängen, jag la Max bredvid honom och satte mig i fotändan. Pappa slutade läsa och låg och pillade med Max tår och händer. Han log och såg så lycklig ut. Jag sa nåt i stil med : "han har jämt så svettiga fötter.." Pappa bara log och svarade "Det ska va så" och gullade vidare med Max. På kvällen satt han framåtlutad i sin fåtölj när Max låg framför på en filt på golvet. Pappa satt framlutad och log åt sitt lilla sprattlande barnbarn. Jag vill tillbaka till just den stunden. Krama om pappa och berätta hur mycket han betyder för mig, för oss alla, hur mycket jag älskar honom. Det sista jag kommer ihåg att pappa sa på sjukhuset var "Hej Maxen" och han lyfte lite på armen för att försöka nå honom.

Jag vill åka tillbaka i tiden så att jag kan hjälpa honom till läkaren fortare med hans öga, då hade de kanske kunnat hitta felet i hans hjärna snabbare och kunnat förhindra stroken. Tänk om han fått tid på den där skallröntgen tidigare.. hade det kunnat gå att rädda hans liv då..

Fan vad du fattas oss pappa! Jag älskar dig så otroligt mycket, saknar dig så att bröstet värker och tänker på dig så ofta! Vill inte glömma ett endaste dugg. Det vi drömmer är det vi önskar oss när vi är vakna.. eller hur? Jag hoppas du har det bra, vart du än är, att benen är starka och friska, att synen är skarp och att det finns en båt så du kan åka ut och lägga nät, fiska och njuta av vattnet. Jag hoppas också att det finns tidningar som du kan läsa, expressen och Kronblom. Jag har din favorittröja här hemma, den gråa pikétröjan med rött och vitt streck på, din favorit. Jag hoppas att vi ses en dag. Jag vill berätta för dig att du blivit morfar igen, till en pojke, han heter Tim Johan Erik, efter dig pappa. Han liknar mig litegrann när jag var bebis. Max pratar ofta om dig. Han vet att du är borta. Han kände igen sig när vi var utanför ditt hus här om veckan. "morfar" sa han då. Han brukar säga att han älskar dig. Erik saknar också dig. Vi alla saknar dig. Det är tomt utan dig. Jag har kvar ditt mobilnummer i min telefon, hemnumret också. Det är orättvist att du inte finns här hos oss, du hade så mycket att leva för, och det visste du. Älskade pappa! Puss och Kram pappa!!!!!!