"Ingen kan dö som levat har, i minnet lever jag ju kvar"


Och det stämmer ju faktiskt. En dag hoppas jag vi ses igen. Fina älskade pappa. Idag saknar jag dig sådär mycket igen. Idag är en såndär dag. Allt kommer ikapp och slungas mot en i 180 kilometer i timmen och det är svårt att ta in vad som hänt. Den 13:e juli är det en månad sen vi hade din begravning och la rosor på din kista medans orgeln spelade "My heart will go on". Allt var så vackert. Hur kan något så vackert göra så ont att tänka på? Vi träffade din bror Julle på begravningen. Han åkte hit från Finland. Han var så lik dig. När han gick brevid mamma så var det som att hela världen stannade. Jag bara tittade. Och önskade tyst att det skulle vara du pappa. De gick arm i arm, småpratade och såg ledsna ut. Det såg verkligen ut som du och mamma som kom gåendes mot kapellet. Och herregud vad jag önskade att det var så också. Du kan inte ana!! När jag fick en lång kram av Julle så kändes det som om du kramade mig. Och när jag blundade så kändes det som om jag var 5 år och tillbaka i din famn. Pappa. Idag är en såndär dag då jag saknar dig fruktansvärt mycket. Jag älskar dig! "Jaja, vi säger så.." Puss och Kram pappa!