..kom på det nu, när jag läste en blogg, en blogg en kamp för livet, tyvärr tog det livet slut igår efter en orättvis kamp som inte gick att vinna, precis som min pappas kamp. Mina tankar finns hos dig L.

Jag kom iaf på att jag hade en dröm, natten till julafton. Jag skulle föda bebisen som ligger i min mage. Jag låg inne i förlossningssalen. Då hör jag min pappa utanför dörren, han vill in, han avskyr läkare och bankade på dörren och jag hör hans röst ryta något ute i korridoren. Han skulle se så att jag var okej. Dörren rivs upp och jag väcks av Max som är nyvaken.
Jag ville somna om och drömma vidare så jag fick träffa min pappa, kanske var det en julhälsning, vem vet. på juldagen skulle pappa ringt och önskat "gooood fortsättning"

Tänker väldigt ofta på honom, fortfarande. Det är fortfarande jobbigt och ibland vill jag gråta och skrika för att jag är så in i helvetes lessen att jag aldrig kommer få se honom igen, aldrig höra hans röst när han gormar "hallåååå" när man kommer hem till honom. Ofta känns det som om det aldrig har hänt, och när jag kommer på att pappa är död går luften ur mig ett slag, sen kommer jag också på att han varit död i ett par månader, men det är inte mer okej för det.

Saknaden. Den gör så ont. Det är en obeskrivlig känsla. En liten klump i magen som jag inte vet om den någonsin kommer att försvinna. Jag har svårt att gå till pappas grav. Önskar att jag inte hade det men det blir så verkligt då, där framför korset ligger min pappa, kremerad och nergrävd i den blå urnan av bark som vi syskon valt ut till pappa. Blå som havet. Pappa som var gammal sjöman och född i finlands skärgård.

Ibland tänker jag på pappas plånbok. Den som ligger hemma hos min bror, undanstoppad. I den så finns mitt mobilnummer uppskrivet några gånger, och en nyuttagen hundralapp som han tagit ut dagen innan han fick den där jävla stroken som blev hans död. Han hade inte räknat med att dö. Tänk om han kunde ringt och sagt att han hade förkänningar om vi bara hade vetat. Var det det som han tänkte berätta när han ringde mig någon dag innan och lät så nere? Jag frågade inte om det var något. "Okej vi säger så, hej då" sa pappa, "puss o kram" sa jag och vi la på. Nästa gång jag pratade med honom låg han inne på akuten med lillsyrran med och hade fått stroken och lät rädd. Min pappa rädd.. aldrig hänt förut.

Jag saknar dig pappa! Jag hoppas verkligen att du är på något bra ställe där det är fin utsikt över öppet vatten, kanske har du en liten båt...? Puss o kram..