-15 minuter trappmaskin
-20 minuter styrketräning, biceps, triceps, nedre delen av ryggen
-20 minuter crosstrainer

Bra skit!

Nu kör vi! All in igen! Jag snackar givetvis om träningen som jag tycker har varit lite haltande senaste två-tre veckorna. har bara kommit iväg 3ggr/vecka ungefär och har haft svårt att inte moffla i mig mat och snask. Men nu jävlar, 7,2 kilo kvar till mitt största delmål, och 2,2 kvar till det närmsta. ojojoj!
Centimetrarna håller sig fortfarande på sjunkande siffror. Bra skit!

Tror jag har det. Satans jäkla ont i höger skinka ner mot låret när jag gör vissa rörelser. Typ GÅR(!) Vet inte riktigt hur jag ska bli kvitt det onda, men man ska ju röra på sig, så igår var jag på bodypump, eftersom det är stillastående viktträning så gick det väldigt bra, dock haltade jag dit och därifrån, måste sett väldigt sunt ut.. eller inte.
Jag har iaf ökat mina vikter i bodypumpen avsevärt, numera är skivstången lassad med 15 kilo när det är benövningar, lite skillnad mot de 5 kilo som jag började med för några månader sen.
Det går framåt.. sakta sakta. På gymmet har jag också ökat i vikt, benpressen kan jag lassa på 95-100 kg på utan några större problem. I bröst har jag dubblat vikten och armhävningar från knäna kirrar jag utan att blinka. Situps och magövningar klarar jag bra fler än 100 stycken, i början var det skittugt! plankan är inga problem heller att stå i en längre stund! Men den här ischiasen... den dår fan försvinna... har nån några tips? Tror jag fick ont för att jag hade mina platta ballerinaskor på mig samt att jag ev. sprungit knasigt på löpbandet.. :-/

Suck och stön. Fy vad hemskt. Jag är så feeeeet! Kolla vad magen bara VÄLLER över byxorna. Jag har gått upp till 55 kilo, FATTAR INTE HUR DET KUNDE HÄNDA. OH MA FAKKIN GAAAD.

Jag har hört smala och normalviktiga tjejer klaga över sina små minifläskvalkar så länge jag kan minnas. Ända sedan jag var en liten fläskig tjej som knappt fick plats i sin baddräkt och såg ut som en liten falukorv när den väl satt på plats. Ända sedan ordet "tjockis" och "fetto" ekade när jag gick i korridorerna. Ända sedan jag gick gråtandes hem från skolan för nån dum hormonstinn skitunge hade kallat mig för "feta jävel". Ingen kallade dessa tjejerna för fetto... de som klagade. Jag klagade aldrig. Jag led i det tysta. För det är så vi tjockisar gör. Eller skämtar om våran vikt för att skydda oss. Är man fet måste man vara rolig för att väga upp utsidan med lite humor för att folk ska tycka om en. Och det är bäst att visa att man vet om att man är fet så ingen annan hinner före att påpeka det. För då blir det pinsamt. Pinsamt vill en tjockis undvika, för det har man inte självförtroende att handskas med, inte heller att säga ifrån.

Det händer inte allt för sällan att man stöter på de här tjejerna i vuxen ålder också, de här som klagar och fiskar sympati och säger "åh jag behöver verkligen gå ner tre kilo". Ehhh... tre kilo väger en av mina bajskorvar typ, gå och skit så är saken en done deal.. Hade en vän som alltid klagade, förr.. hon finns av många skäl inte kvar i mitt liv. Min sympati fick hon aldrig. ALDRIG.
Den dagen ni smala jävlar står och trampar i mina skor för 2 år sen och vågen visar tresiffrigt eller nära inpå, då kan ni få klaga, då kan ni få min sympati.
Jag skulle vara den gladaste jävla människan i världen om jag hade ett BMI som visade normalviktig. Jag kämpar som ett jävla djur och ändå har jag fortfarande ett BMI som visar överviktig, att jag behöver gå ner mer. Och jag ser det som ett hån att någon som inte ens är tjock tar det ordet i sin mun och kallar sig själv det. Vad gör det då MIG till, om en normalviktig person är tjock, vad FAN är då jag?
Super-duper-as-jätte-xxxxxxl-amerikana-fläsko-fettis?
Jag önskar att ni kunde låna min fatsuite från 2009 och känna hur det kändes att väga 100 kilo, att ha ont i knäna, inte orka röra på sig, ta bussen överallt för att man inte orkar gå 3 kilometer, inte orka leka med sitt barn, skämmas när man går ut, behöva köpa kläder i stlk 44 och BARA i mjuka stretchiga material..

Jag önskar att jag kunde äta vad fan jag ville och leva osunt och bara lägga på mig nåt enstaka kilo. För mig funkar det inte så, om jag inte sköter min kost så visar vågen det efter någon dag bara och jag får kämpa i över en vecka för att bli av med den där menyn från mcdonalds eller vad det nu var som jag unnade mig. Jag kommer alltid få kämpa, jag kommer aldrig kunna leva på skitmat och halvfabrikat, jag kommer aldrig kunna sluta träna och röra på mig. En del av mig är tacksam för det, för jag känner mig otroligt stark och "ren", sund, och jag älskar att träna, en annan del av mig hatar att jag aldrig kommer kunna bara "leva" och bara släppa vikt-tyglarna som vissa kan..
När jag träffade Erik var jag ganska smal. 58 kilo vägde jag då. Pga alla störda ideal, mobbning hela skoltiden som toppades med en inte alltför snäll första pojkvän som sa att jag borde gå ner i vikt.. så började jag svälta mig själv. Jag kunde gå dagar och inte äta nånting, bara vatten och lite saft ibland. Jag misshandlade min kropp. Och när jag till sist kände att jag ville börja äta lite smått, när jag träffat Erik och märkte att han älskade mig som jag var, då var det jättesvårt att börja äta. Jag fick peta i mig mat, små miniportioner och jag mådde jätteilla.. uppenbarligen så gick jag upp i vikt igen. Och därefter så har jag alltid varit en pendlare.. 
Och nu går jag ner på bästa möjliga sätt, balanserad kost, träning och motion, jag bygger upp muskler och bränner fett. Jag mår bra.
Det här idealet vill jag föra över till mina barn. När de är stora kommer de aldrig få höra mig gnälla om att jag är "fet" när jag egentligen inte är det. Jag vill inte att de ska växa upp och få en skev bild av ordet fet, inte heller att de kanske kommer att tro att de själva är feta och få samma problem som jag själv hade och aldrig känna att de är fina som de är.

Och en sak jag har konstaterat, oavsett hur smal jag än blir och när jag når min målvikt, oavsett det så kommer jag alltid att känna mig som en tjockis. Inne i själen. Även om jag aldrig kommer säga det högt. Jag har levt så många år som en tjockis, och kommer alltid i smyg vilja klippa till alla smala som klagar på sin "övervikt". Jag har aldrig känt mig smal. Jag har aldrig varit nöjd med mig själv. En dag hoppas jag att jag blir det. Idag älskar jag mig själv trots att jag inte är nöjd med hur jag ser ut än. För jag tycker ändå att jag duger och jag tränar inte bara för att bli smal. Jag tränar för att leva ett långt och hälsosamt liv, för att finnas där när mina söner blir pappor, för att bli gråhårig tillsammans med min man, för att leva loppan när pensionärsdagarna börjar... bland annat.

Tänk för fan efter vem ni står och beklagar er inför och rannsaka er själva varför ni lagt på er lårfläsket.. sluta gnäll och gör nåt.

Min kropp skriker efter mer mat. Har ont i övre delen av magen ofta, magkatarrskänsla och har fått svårt att svälja bla bröd när jag äter. Var på huddinge sjukhus idag och fick en kamera nerstucken genom näsan ner i halsen. Inte alls så obehagligt som det låter faktiskt. Kändes knappt. Såg lite svullet ut längst ner och det kan vara magsyra som tränger upp. För säkerhets skull så tog de blodprov för att kolla sköldkörteln och jag kommer även bli kallad till en röntgen av halsen då jag ska få svälja kontrastmedel för att de ska se hur det ser ut när jag sväljer.

Tror det är en kombination av min alldeles för kalorisnåla kost och kanske lite stress som ligger bakom det här.. jag vill så mycket och dygnets timmar räcker aldrig till. Kvinnogrej det där, vara alla till lags, ha ett städat och fint hem, välsnutna ungar med rena kläder, göra all mat från sctratch, göra allt för alla, hinna med träningen 5-6 dagar i veckan.. alltså jag kan fortsätta i all oändlighet. DUMT. Jag som brukar förespråka att hellre ha ett skitit hem och en tvätthög som mount everest, bara man hinner med det viktigaste - Mig själv och de mina. Skärpning nu!

Igår började jag att äta mer, ska upp i 1200 kalorier MINST/dag och tränar jag bort 600 kalorier så ska jag tamejtusan ÄTA upp dem igen! Jag tränar alldeles för mycket för att äta så pass lite. Nu vill jag bygga upp min kropp på riktigt, jag vill få muskler, forma, bränna fettet och leva sunt! Det är mitt motto! VÅGEN ska jag lägga på hyllan för ett tag. I tre veckor ska måttbandet vara min enda vägledning, och mitt välmående!

Nej, barnen trynar sen länge och mannen ligger däckad. Dags att gå och mysa ner sig i sängen.

Har ju varit så har jag varit grymt jäkla duktig och varit på boxercise i måndags, tisdags bodypump och igår, onsdag så var jag ute på en 55 min powerwalk. Och vad visar vågfanskapet?? JO 1,2 kilo PLUS! Skräpvåg! Känns lagom motiverat att äta de två sketna knäckemackorna till frulle idag och se glad ut. Kan ju låssas att jag inte hellre dricker en liter beasås och smockar i mig 7 hamburgare.

MEN. Jag ger INTE upp! Kilona och fläsket ska bort, en gång för alla! Så det så!

Ikväll ska jag på BOX-pass i hallen tillsammans med min granne Karro, som jag var med tillsammans på Zumba!
Hoppas att boxpasset ger bra träning! Ska dit en halvtimme innan och träna för att vara säker på att jag får den träningen jag behöver! :)

Passberskrivning: Ett konditionspass där boxning varvas med sparkar och styrka. Vi jobbar i par med kuddar och handskar. Ett inspirerande pass där vi utmanar oss själva och sätter konditionen på prov.

Låter bra! Pepp pepp, handskarna på!

Förresten är jag nu bara 2 ynka kilon ifrån vikten jag hade när jag blev gravid med Tim. När jag nått den så har jag MAX, och då menar jag MAX 15-17 kilo kvar, beroende på när jag tycker att det räcker. Det känns härligt! När jag gått ner till min nuvarande målvikt så har jag gått ner drygt 40 kilo från vad jag vägde när jag var som störst! HEJ o HÅ!

Idag blev jag av med min zumbaoskuld. Gick dit med grannen, Karro, hon var varit på zumba några ggr innan.
Det var kul, med Zumba. Kanske inte den effektivaste träningen när man inte kan rörelserna. Men jag hängde med rättså bra. MEN.. det finns ett MEN. Jag vet ju att jag inte är någon Shakira när jag rör mig eller dansar. Även om jag efter någon drink för mycket ofta tror det.. men alltså... HUR jag än ansträngde mig så såg ju inte mina taffliga rumpshakes och salsamoves ens HÄLFTEN så smexiga ut som instruktörens.
Fick vid ett antal tillfällen syn på min svartklädda fläskiga kropp i spegeln framför, tog mig en titt på instruktören och försökte härma henne och ansträngde mig för kung och forterland.. men icke. Omöjligt. Min svartklädda spegelbild visade inte alls det jag föreställde mig att jag gjorde i mitt huvud. Tyckte att jag tog ut rörelserna och i mitt huvud gjorde jag höftrullningar så snygga som en riktig magdansös. Men.. nej. Spegeln ljuger inte, även om jag önskar att den gjorde det. Ska ge det några chanser till för att undersöka om jag kan bli bättre, men det känns som om jag är ett rättså hopplöst fall.
Efter det här passet så kan jag inte sluta tänka.. HUR FAN SER JAG UT NÄR JAG ÄR PÅ KROGEN OCH DANSAR? Vill jag ens veta det? NEJ, egentligen inte. Tänker tillbaka till när jag var 19 år och stod och svängde med rumpan, kastade med håret, skakade de då ganska fasta brösten.. med en strippstång i fast grepp i ena handen och en cider i andra.. (vilka jävla minnen!!!)
Har jag blivit klumpigare och sämre eller var jag såhär jävla osexig då också.. piiiiiinsamt!

helt klart inte jag....

---

Det känns som om jag typ bor på gymmet och att jag alltid tänker jämt och ständigt på vad jag äter.
Nu vrider jag FAN på ännu en extraväxel och hoppas på att det händer någonting, för jag är helt seriöst jävla trött på att stå och stampa på samma jävla vikt. Vilket jag gjort i en månad nu. Och så FORT jag unnar mig minsta lilla går jag upp 1-2 kilo och lagom tills jag kämpat bort dem så kommer menshelveten och då går jag upp de där 2 kilona och får börja kämpa igen, för att halka tllbaka ännu en gång.
Jag är SLUT och våldsamt bitter på att jag inte bara kan få gå ner i vikt sådär som jag kunde för sisådär 5 år sen. Allt bara rann av så fort jag började äta nyttigt. Och nu hjälper inte ens nyttig kost OCH träning. VAD FAN!

Bah! Med det sagt så avslutar jag detta bittra och arga blogginlägg och hoppas på att nå mitt 2:a delmål innan denna månaden är över!!

Har nyss kommit hem efter att ha lämnat Max på dagis och sen tagit en rask 30 minuters promenad. Slängt i mig två knäckemackor med kaviar och ett ägg, så ser mina frukostar oftast ut!

Det är alltid jättekul när folk som läser bloggen lämnar kommentarer efter sig! Tack för det! :)

Vikten har stått stilla i 3 dagar nu. Drygt! Har bara 6 hg kvar för att spräcka mitt första delmål! Jag vill jag vill jag V I L L !

Efter att ha ätit några extra kalorier mer än vad jag gjort innan så tappade jag ytterligare 0,8 kg på bara någon dag(!) Jag ska försöka hålla mig till 1300 kalorier om dagen och fortsätta min träning så som jag gjort! Har 0,6 kg kvar till mitt första och kanske viktigaste delmål, då har jag gått ner 5 kg sen den 10:e april!

Rivit av ett gympass med grannen i Huddingehallen. 15 minuter uppvärmning på crosstrainern, 30 minuters styrketräning och avslut med 18 minuter på crosstrainern i bra tempo. Summa sumarum minus ca: 600 kcal

TRÄNING ♥
I förrgår var jag på Bodypump! Så skönt! Även om jag inte är redo för situpsen än då jag känner att mina magmuskler inte åkt ihop än, men lite smått gick det att göra sidoövningar. Skön tränigsvärk i benen idag. Knatade iväg till gymmet idag med, 20 min crosstrainer och 30 minuter styrketräning. Med kosten går det också helt sjukt bra. Det enda lite tråkiga är att nyttig mat tar förjäkla lång tid att göra, om man inte förbereder, men det tar ju också tid, sen är det ganska dyrt, men SÅ värt det. Känner mig piggare och fräschare!

Igår köpte jag träningskort och rev av mitt allra första gympass på evigheter känns det som.

Jag har startat en ny viktblogg! När jag kommit nån vart så ska jag lägga upp länk här till den! Hittills -1 kilo sen i måndags. Jag är fan för jävla bra!