Den 15/3 klockan 07 på morgonen så kommer vi upp till BB-avdelningen K77 på Huddinge sjukhus. Jag var supernervös och pratade alldeles för mycket som vanligt när jag är det.

Vi får dela rum med ett till par som är där för planerat kejsarsnitt. Hon ska föda tvillingar. Rummet delas av.

Erik och jag går in på toaletten och jag svidar om till sjukhusskjortan och vi tar oss en sista titt på magen. Herregud vad stor den ÄR!

Efter en stund kommer sjuksköterskan in och sätter en infart i varje hand, det känns litegrann, mest efteråt. Erik tittar förbryllat på och är nog ganska tacksam att han slipper.

Efter ett tag kommer sjuksyrran in igen och det är dags att gå och sätta kateter, ett av mina största orosmoment, för jag VET att det inte är skönt! Hon bedövar innan, men det hjälper ju inte alls. Det går smidigt att sätta den men det är sjukt obekvämt, svider och känns väldigt mycket och gör lite ont när jag haltar mig tillbaka till vårat rum.

Erik blir ombedd att sätta på sig en "operations-onepiece" och de säger att operation är klara att ta emot oss nu. NERVÖST(!)

Ca kl 07:55 rullas vi ner till operation. I förberedelserummet tar de på mössa osv, precis innan vi ska gå in så säger de att blodgruppering saknas på mig och att de inte kan operera utan den, det tar minst 45 minuter att få provsvaret. Vi förlorar våran operationstid och hon som jag delar rum med som skulle snittas efter mig får rulla ner istället och vi rullas tillbaka till rummet igen för att invänta blodgruppering.

Väl där så väntar vi och väntar.. kollar på klockan och pratar strunt. Ingen av oss har våra mobiler för de är inlåsta och vi vet att familjerna kommer börja undra vad som hänt, eftersom alla visste att operationstiden var klockan 9.

Vi rullas åter ner igen runt klockan 10:45. I förberedelserummet får jag dricka nåt vidrigt salt som ska neutralisera magsyran. Får världens kväljning och hälften kommer upp i en soppåse. Traskar in och får hälsa på alla som är delaktiga under operationen. Det är ett ganska ungt gäng, förutom en sjuksköterska som jag inte tycker om, som tur är så slutar han och blir avbytt av en ung kille som var lite coolare.

Får hoppa upp på operationsbordet med Erik framför mig, narkosläkaren kommer och ska lägga bedövningen och jag får min lokalbedövning innan som jag bett om tidigare. Hon sticker en och två och TRE gånger med spinalbedövningssprutan men konstaterar att det är trångt mellan kotorna och kallar in en till narkosläkare. Den andra narkosläkaren sticker mig högre upp, där det inte är bedövat, två stick bli det och det ilar till längs benen och sen blir det varmt och jag får lägga mig ner.

Nervositeten lättar en aning och jag känner hur jag blir varm i hela underkroppen och att jag domnar bort, känns skönt och snart har vi våran bebis!

De sätter upp skynke och börjar tvätta av magen och fixa och dona där bakom. Erik sitter lugnt vid mitt huvud och jag känner mig både lugn och nervös på samma gång. De testar och ser om jag är bedövad, japp det är jag. De säger sina namn och jag får säga mitt namn för deras dokumentation och operationen börjar klockan 11:12.

"Nu går vattnet" säger en röst bakom skynket. Det slits och dras där bakom och jag åker lite fram och tillbaka. Det gör inte ont men det är en lite konstig känsla. Man hör hur de suger upp fostervattnet och kort där efter hörs ett bebisskrik. Klockan 11:18 föds våran lilla pojke. Tårarna rinner och jag känner mig lättad och glad. Jag får honom till mig direkt på bröstet och Erik hjälper till att hålla i honom. Han är rosa och fin. Lite ihoptryckt. Helt perfekt. Sådär ligger vi en stund, sen frågar de om de får gå med Erik och bebisen och mäta och väga och klippa navelsträngen. Det är klart, jag vill veta vad han väger!! :) Erik gissade på 3460 och jag gissade på 3700 innan snittet, barnmorskan som håller i våran skatt gissar på 3900 och tycker att han ser knubbig ut.

De går iväg och jag blir ihopsydd. Bakom skynket frågar en om jag ska ha fler barn och om de ska sy dit en dragkedja och tittar fram och jag ser att hon ler bakom skynket. Sen frågar samma person om jag har 29 dagars menscykel varpå jag svarar att den är 28.. (?) ingen aning om varför. Hon säger även att mina äggstockar är jättefina och han som opererar meddelar att jag bara förlorat 200 ml blod och att jag inte hade några sammanväxningar alls nästan efter förra snittet, och vill vi ha fler barn så finns inga hinder för ännu ett kejsarsnitt. Operationen är slut kl 11:50.

Erik och bebis kommer tillbaka och meddelar att bebis väger 3350 gram och är 49 cm lång och har kissat ner sig vid vägningen. 10 fingrar och 10 tår och helt perfekt. 10-10-10 på apgarskalan har han också! Och vi körs till uppvaket där vi får ligga tills jag kan vifta på tårna och böja benen. Sköterskorna där var verkligen jättegulliga. En frågar om jag mår illa och jag svarar att jag inte mått såhär bra på 9 månader! 13:50 körs vi upp till BB och myser ordentligt. Jag har inte jätteont. Runt 19-tiden är jag uppe med hjälp av gåbord och jag har fortfarande inte speciellt ont.

I efterhand så känner jag mig verkligen jättenöjd med vårat planerade kejsarsnitt. Det var en jättefin upplevelse och jag skulle kunna rekommendera det till vem som helst. Är helnöjd med personalen också, de var världsklass och vi känner oss väl omhändertagna och de var väldigt proffsiga!

Välkommen till världen lilla Tim!