Det är flera, ganska många som frågat på bl.a. Facebook vilket datum snittet är. Jag har valt denna gång att inte skriva ut det. Min familj och de som står mig närmast vet ju såklart. Men jag känner att det är min sak, förra gången så skrev jag ut det (dock frågade folk hela tiden ändå!) och jag upplevde det som jobbigt med alla frågor dagarna innan, alla som frågar om nervositet, förväntningar etc. tro mig, man är redan spänd som det är när man har ett datum och en tid. Det är trots allt ett ingrepp på kroppen med sina egna risker, som vilket ingrepp som helst.
Vid en vaginal förlossning så har man oftast inget datum då man vet exakt när bebis kommer, därför anser jag inte att alla måste veta när min bebis kommer heller.. Jag kommer säkert skriva när vi åker in, den dagen, eller kvällen innan, och säkert meddela när vi kommit till BB, fått våra telefoner efter operationen och ringt familjen. Men just nu, nån vecka innan så har jag inte lust. Alla som en gång varit gravida, eller de första, kanske kommer ihåg känslan man har emot slutet. Det tunga och jobbiga, alla tankar, rädslor, känslor, att man stänger in sig i sig själv ganska mycket, vill vara ensam, man är ganska trött, känslan av att allt snart är över, oron för den nya familjen som kommer att ta form, tankar om hur jag kommer att må den där tredje dagen efter, hur det ska gå, rädslan över att något ska gå fel med sig själv eller barnet, tankar kring liv och död i allmänhet, tankar på pappa som aldrig heller kommer få träffa mitt tredje barn, blandat med ganska mycket smärta, för nu knakar det i fogar och ljumskar till förbannelse. AJ!
Så därför skriver jag inte ut datumet så att alla kan se. Jag hoppas och tror att folk respekterar det och är ok med det. Vissa kanske kan förstå och relatera till det, andra kanske tycker det är löjligt, må så vara. Mitt beslut, min kropp och mina känslor. "Det är som det är", som en klok gubbe de tusen sjöarnas land skulle ha sagt..