Idag är det 3 år sen jag och mina syskon förlorade våran pappa. 3 år har gått fort och också långsamt. 3 år har varit extremt händelserika. 3 år av mestadels bra dagar men även dagar av sorg, ilska, maktlöshet och förtvivlan. Jag vaknar inte längre med en klump i magen varje morgon, nästan aldrig, jag tänker ofta på pappa och minns honom med glädje. Jag kan prata om honom och få upp fina minnen, inte längre bara minnet av hans sista dagar i sjukhussängen, de dagarna gör fortfarande ont att tänka på, det kommer nog alltid att vara så. Även om jag vill minnas pappa med glädje så slås jag ibland av en sorg som hugger rätt in i hjärtat och slår som en slägga i magen, den orsakar rädsla, panik över att aldrig mer få höra hans röst, en saknad som inte riktigt går att sätta ord på och får mig illa till mods.
En stor sorg kommer alltid att vara att pappa inte hann träffa Tim och Noa. Pappa hade älskat Tims busiga sätt och Noas knubbiga kinder.
För tre år sen, när vi lämnade Södersjukhuset, lämnades en liten bit av mig själv kvar där, och byttes ut till en annan del, en slags "uppgradering", om än ofrivillig. Många som förlorat någon så nära som en förälder vet kanske vad jag pratar om. Till en början är det en dyster och sorgsen del, en aning bitter ibland till och med. Men nu är den inte lika bitter längre. Den delen av mig försöker att fokusera på "det stora", försöker att prioritera de jag älskar mest framför ytligt skräp, försöker ta vara på livet lite extra, för det kan sluta hur som helst, och framförallt NÄR som helst.
Ta hand om era nära och kära. Ta hand om de du bryr dig om. Visa att du finns där för dina kära när de har det svårt. Var inte rädd att prata med någon som förlorat en närstående.

Pappa vi saknar dig. Jag hoppas du har det bra, att benen är friska, att axeln är som ny, att synen är som en örns, fiskevattnet proppat av fisk så du kan lägga dina nät, att utsikten är lika fin som från din balkong, att princesstårtorna flödar och att du får en Expressen levererad varje morgon vid din säng!

Puss o kram finaste pappa, vart du än är, för "ingen kan väl dö som levat har, i minnet finns du ju kvar.."