Det är tvära kast här i bloggen. En balansgång som antingen slutar nere i diket eller uppe i det blå. Rätt så bisarr verkligheten kan te sig ibland om man stannar upp och tänker efter. Glädje går hand i hand med sorg numera i min vardag.

GLÄDJE. Idag har jag känt våran bebis sprattla till en massa gånger. Har legat på soffan och känt efter om man känner på utsidan så Erik ska kunna känna. Men icke. Bara jag själv har än så länge privilegiet att känna våran lilla bebis som växer sig större och starkare i min mage.
Igår ställde jag mig på vågen. +5 kilo visade det. Det känns helt okej. Man ska ju lägga på sig när man är gravid, så jag nojjar inte över det. Känns bra. Magen växer i en sjuhelsikes takt. Idag satte jag på mig min vindjacka, som efter min viktnedgång satt mer eller mindre som ett förtält. Nu sitter den spänt över magen.

Om 3 dagar är det ULTRALJUD!! Det känns som en evighet. Och jag är så rädd att de ska se något "onormalt", att något ska vara fel. Men jag försöker fokusera bort det och försöker tänka att det ska bli så kul att se bebisen, det ska bli kul om de kan se om det blir en lillebror eller lillasyster. Lika välkommen är bebisen i vilket fall som helst ♥ Jag själv tror att det är en POJKE! :)

Nån som vill gissa vad det blir?! Pojke eller flicka? Vad tror DU?