Jag längtar så mycket efter ultraljudet. Jag spricker snart! Idag är det exakt 2 veckor kvar. Och jag är pirrig.
Förut tänkte jag mycket på om det skulle vara en pojke eller flicka, av ren nyfikenhet förstås. Nu kan jag inte släppa tankarna om läskiga sjukdomar och kromosomavvikelser. Ryggmärgsbråck och trisomier. Skitjobbigt!
Känns sisådär. Jag hoppas lilla popcornet är friskt!!! Känner h*n ibland, hur det sprattlar till. Att få veta könet känns som en bonus just nu, och det är ju vad det är. En bonus, en lyx vi kan få uppleva på vissa platser i vårt avlånga land, för överallt får man ju inte veta kön heller.

Jaja.. svammel, praktikuppgifter var det ju som jag skulle skriva!!!