igår igen var jag där. Ont i nedre delen av magen och minskade rörelser från bebis under ett par dygn. Misstänkte att bebis kanske hade lagt sig tillrätta på ett annat sätt än vanligt, men man VET ju aldrig. Så jag blev inbokad för en koll.
Väl där igår så ligger lilltrollet Max och sover i vagnen, så skönt att han slapp vara vaken och se att vi var på sjukhuset igen, då hade han blivit lessen. Stackarn är helt traumatiserad av allt ståhej.
Fick träffa en underläkare som var i min egen ålder. Han var darrhänt och lite blyg. Ultraljudet tog ungefär 5 ggr så lång tid som det skulle tagit för en erfaren läkare/ultraljudsBM, han tyckte det var liute kneptigt att mäta och att hitta rätt. Men men, underläkare måste ju också utbildas vidare, eller hur? Efter konsulterade han med överläkaren som sa att jag kunde vara lugn. Fostervattenmängden såg bra ut och bebisen levde rövare. Och nu har han tamejtusan lagt sig i sin vanliga spark och box position igen och mela magen går i svallvågor när jag ligger i soffan.
.