Älsklingar!

"Bappa", "mammama". Det kan min lilla bebis säga. Om man frågar vart lampan är så söker han med blicken upp i taket och sträcker ut handen mot lampan. Ber man honom klappa händerna ler han ett stort leende med alla fyra tänder och klappar sina knubbiga händer mot varann. Han kan stå korta stunder utan stöd om han tror att man håller i honom. Klättrar som en liten apa, upp på leksaksgarage, kartonger, ja allt.
Vart tar tiden vägen?
Var nyss inne och checkade en blogg, Luizas blogg, och såg att hon varit på ultraljud idag, och väntar en liten flicka i sommar. Grattis!!! I samma stund som jag ser bilden och läser hennes text så känns det som om jag själv låg där med den kalla gelen på magen och såg Tim spralla runt i magen, gapa och svälja fostervatten.. Gnuggade sig i ögat gjorde han när vi såg honom tumla runt också. Bebisen börjar försvinna.. Vart försvinner tiden?! Kan man stoppa den? Och Max har man ju accepterat att det är en cool stor kille med egen vilja och tycke. Även om man saknar hans bebistid också, den försvann i ett nafs. Så mycket som hände och jag mådde så otroligt dåligt i början pga den otroligt jobbiga förlossningen som slutade med ett väldigt akut kejsarsnitt, min sjuka mamma, bortgången av min hund och blåsljudet på max hjärta(det växte igen tack och lov..) vilken jäkla start vi hade. Och vad jag värdesätter den fina kontakten vi fick efter ett tag. Jag fick verkligen kämpa.. Nu mera vill han inte längre ha pussar på munnen, man får pussa på kinden. Idag hade han gjort ett kort till en flicka på dagis.. Hon är fem år, hihi! Så fint!:) Åh mina små älskade skrotungar!!!:)

Hela familjen. Max flög i som den lilla badtok han är. Ett krokodilhopp minsann. Tim klängde fast vid min hals och var livrädd första kvarten. Sen lättade det lite. Han badade i lekdelen men såg till att vi höll ett stadigt tag hela tiden. I duschen blev det apungeläge igen och han satt fastklistrad mot mitt bröst. Så att schamponera sig kunde jag glömma. Ajja! Det var mysigt iaf. Jag och alla mina grabbar!

Max var SÅ duktig på luciafirandet. Han satt och sjöng och det såg ut som om han tog i ända från tårna ibland. Han såg inte mig och Erik i folkmassan som samlats, jag gick fram efteråt. Han var helnöjd. Min lilla tomte.
Efteråt var det fika inne på dagis. Avdelningsvis. Jag tycker verkligen inte om sånna där föräldragrejer. Man hamnar ALLTID ensam i ett hörn, man är alltid yngst och det känns som om jag är tillbakaslängd in i mellanstadiet igen och jag känner mig sjukt missplaced. Obekvämt.
Det var helt okej ändå. Har inget behov av att sitta och shitchatta med föräldrar jag inte känner, så jag och Max satt och pratade (läs MAX pratade). Sen visade han mig runt lite på dagis innan jag och Tim gick hem. Det var en väldigt glad liten kille jag lämnade på dagis idag! :)

Idag ska vi och titta på när en stolt liten pojke går luciatåg! Han ska vara tomte. Förra årets tomtedräkt ligger oanvänd i garderoben, då var oturen framme och Max fick lunginflammation lagom till luciafirandet.
Så nu ska drev användas! Och NU ska jag kliva upp och klä på mig innan något av småtrollen vaknar!
Ha en härlig lucia allihop!

Ikväll blir jag och min älskade make berövade på vårat rum. Vid min sida av sängen står det en spjälsäng och tar plats. I den ligger en snart 9 månader gammal bebis och smackar till nöjt mellan varven. Vi får se om det här kan vara lösningen på att få Tim att sova bättre och underlätta för mig på nätterna. Han har ju sovit jättebra, tills för ca 1,5 månader sen.. Då började han sova oroligt, tappa nappen och vilja äta i tid i otid. Till stor del så har det säkert med de små tänderna i underkäken att göra. Men ändå, nu ska vi se om det går att skapa lite extra trygghet och skönare nätter för oss. Funkar det får Tim helt enkelt sova inne hos oss ett tag framöver. Max sov ju trots allt i vårat sovrum tills han blev 1,5 år, och han sov hela nätter från 6 månaders ålder. Hoppas hoppas på förbättring här nu rå!

Rullis har lärt sig att dansa! Han står och gungar vid bordet och stampar med sina små knubbiga fötter till musik som spelas! Så sött!

Jora, inte en lugn stund! Som tur är så har han blivit ganska stadig, kan sätta sig ner när han håller i sig osv. Duktiga killen! Snart blir han 9 månader. Time flies...

Ja och det var så sant! Lilleplutss första lilla risgryn skymtar i underkäken. Och tandsingen brevid den är också på g. Än har de inte spruckit upp, men den ena suns tydligt. Tror den går igenom när som helst. Kanske inte alltid världens gladaste lilla kille för tillfället. Bättre nätter är nog på antågande inom en snar framtid, YEEEAY!

Dela med mig av något väldigt härligt. Idag har Max varit ledig från dagis, vilket han är varje måndag och fredag. Och hela dagen idag, har jag haft världens absolut snällaste treåring här hemma. Inomhus, ute i parken, när vi gick och handlade valde han själv lunch och bar det han skulle ha, inget tjat om någonting, ingen dramatik när vi skulle gå in. En sån himla mysig och bra dag. Han har börjat med en ny fras som han använt flitigt idag, "mamma får jag säga en sak?". Sen sa han,"men mamma, kan du lyssna nu när jag pratar med dig då?". Jag blir ju helt kär, kanske treårstrotsen börjar släppa lite på deltid så man kan få tillbaka sin übersnälla lilla pojke som delar ut pussar och kramar och inte bråkar:) men kan ju hoppas.., hihi! Min fina lilla Max!!!!<3

I förrgår blev Tim tre månader. Och Max är ju 2 år och 9 månader nu den 25:e. Vart tar tiden vägen??? Min lilla Max har blivit så stor och ger svar på tal och trotsar. "Det är bättre att göra såhär" säger Max och torkar sin snoriga lilla näsa i tröjärmen.. det har pappa sagt, det är bättre att torka av snoret på armen än att slicka i sig det när man är UTE, det där med att man bara ska göra det om man är ute och INTE har något papper tillgängligt har Max missat helt.. bad honom gå och snyta sig idag och snoret hamnade på collegetröjans arm.. mums..
Och lillkorven fick sin första vaccination i förrgår. Tre månader sen jag låg på BB och höll en liten guldklimp på 3350 gram.  TRE månader och det känns som nyss... kejsarsnittet känns inte alls numera och situps har jag börjat kunna göra, och magövningar som stärker den djupa magmuskulaturen så som "plankan". Snittet har varit smärtfritt länge nu.. Och lilla Tim, han är på god väg att rulla runt nu igen och är stark i nacken och tittar nyfiket överallt. Han skrattar om man kittlar honom på magen och han ler det största tandlösa leende man kan tänka sig när man ligger brevis honom och pratar. Han vill gärna få hjälp att sitta och stå upp så han får se. Han vill vara med hela tiden.

Älskade små ungar!